Maken tycker att det är för lite helgdagar under hösten och föreslog att vi skulle börja fira Thanks giving. Jag tycker dock att den traditionen är väldigt amerikansk och föreslog istället att vi skulle starta en egen familjehögtid på Tacksägelsedagen som infaller varje år den andra söndagen i oktober. Maken tyckte det var en bra idé så vi bjöd in barnen, deras respektive och de respektives föräldrar. Vi är inte så många än men med åren kommer det här bli en stor högtid hos familjen Nylund, vartefter familjen växer.
Tacksägelsedagen brukar firas med tal och sånger i den svenska kyrkan. Förr i tiden brukade man ta med sig sitt överflöd av grödor den här söndagen så att prästen kunde ge dem vidare till de fattiga i församlingen. Den här söndagen tackar man för livet och för alla gåvor som Gud ger.
Och jag fick den här dagen tillfälle att laga en massa mat. Jag ville att det skulle vara som en skördefest ungefär så jag koncentrerade mig på mycket grönsaker och frukt. Middagen bestod av Ugnsstekt fransyska, potatismos, skysås, broccoli, stuvade morötter, svartvinbärsgelé. Några saker var mer uppskattade än andra.
Två personer i sällskapet har bott i England och de gillade speciellt dessa yorkshirepuddingar. De äter man till maten och påminner om ugnspannka, man häller såsen i det lilla hålet som bildas när man gräddar dem.
Ett av det mest populära på bordet var den kalla rödbetssalladen. Dagen innan kokade jag rödbetorna och lät dem sedan svalna innan jag skalade dem. Då skar jag dem i stora bitar, ringlade över olivolja och kryddade med salt och peppar. Sedan lät jag dem sedan stå över natten i kylen. När det var dags att servera lade jag mixade salladsblad i botten på ett fat, lade över rödbetorna och smulade sist över fetaost.
Haricots verts som hade blandats med stekt lök och bacon var också mycket populärt. Jag stekte lök och bacon för sig och kokade haricots verts för sig. När bönorna var klara ringlade jag lite olivolja över och sedan blandade jag ner lök och bacon.
Till efterrätt gjorde jag en äppelpaj. Receptet har jag fått från en kvinna i Wales, det hittar ni under min brittiska vecka.
Till pajen serverade jag custard. Det är Storbritanniens svar på vaniljsås.
Alla var mätta och belåtna efter denna middag. Nu är traditionen startad, nästa år fortsätter den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar