Min väninnas son skulle fylla fem år men han skulle fylla år precis när de skulle ha semester på Kanarieöarna. Därför beslutade hon och hennes man att de skulle "lura" sonen att han fyllde år några veckor innan. Sagt och gjort så bjöd de in släkt och vänner till ett kalas och han blev firad. Allt för att slippa hålla på att ta med sig presenter och fixa tårta under semenstern. Jag funderade på om han kanske kommer på någon gång vad de gjort med honom.
När jag skulle fylla fem år berättade mamma en dag att mormor skulle komma eftersom jag fyllde år. Jag blev jätteglad, det var ju inte ofta mormor kom och hon var en stor favorit för mig. Jag ville visa min uppskattning för min mormor. Jag gick därför ut i skogen och plockade en stor bukett vitsippor till henne. Det var lätt eftersom marken var täckt av de små vita blommorna. När mormor sedan kom och fick buketten blev hon jätteglad. Händelsen var så stor för mig att jag kom ihåg den i flera år.
Det var ju bara det att ingen annan gång på min födelsedag blommade det vitsippor. De var helt utblommade till min födelsedag och jag funderade mycket på det där. Jag pratade aldrig med någon vuxen om det men jag gick länge och väntade på ett år då vitsipporna var så sena att de blommade på min födelsedag. Den dagen kom aldrig. Och nu när min väninna konstruerat en ny födelsedag till sin son kom jag på händelsen med vitsipporna och jag börjar förstå att mormor inte hade tid när jag fyllde år på riktigt så hon kom helt enkelt ett par veckor innan.
Varför kunde de inte ha sagt det med en gång? Det hade besparat mig många bryderier. Fast å andra sidan hade jag inte haft det där underbara minnet om hur glad min mormor blev när hon fick en bukett full med vitsippor av en snart femårig liten tjej.
