I morse när jag åkte tåg tjuvlyssnade jag på två, troligtvis teologistuderande, ungdomar. De pratade om en lärare som de tyckte mycket om och de var överens om att han var duktig. Men poängterade de, han var lite svår att förstå ibland för han bröt när han talade. Det kunde ibland ge upphov till skratt. En gång hade han nämligen förklarat för dem att Jesus dopat sig. Den stackars läraren hade inte förstått varför de skrattat så mycket. Han menade ju självklart att Jesus döpt sig. :)
Jag får mycket inspiration till personer i mina böcker/noveller om folk jag hör talas om. Det lilla jag hör om en person kan i min hjärna snabbt bli till en hel personlighet.
Ganska skönt att skapa sig egna människor för då behöver det inte bli problem med att någon känner igen sig och jag vill framför allt inte att mina karktärer ska likna mig alls. De har istället en förmåga att vara min raka motsats i så fall.
Vem vet, kanske växer det fram en lärare med dåligt uttal med roliga situationer till följd i någon av mina framtida böcker?
Ha en bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar