Julen

Den här julen blev ju ganska annorlunda kan man säga. Riktigt tråkig emellanåt faktiskt.

Det började med att jag tog ledigt 22 och 23 december för att varva ner. Det blev inte alls som jag hade planerat utan jag rännde runt som en tok och somnade utmattad den 23:e på kvällen innan all julaftonsmat var klar. Vet inte riktigt vad jag höll på med, men varva ner gjorde jag inte i alla fall.

Sen blev våra julaftonsgäster sjuka, så det blev bara vi fyra i familjen. Jag tappade helt lusten att fira jul. Att jag hade saknat äldsta sonen extra mycket innan jul gjorde inte saken bättre. Lite trevligt blev det ändå på kvällen när vi öppnade juklappar och jag fick spräcka bantningen med en massa chokladbitar från Paradisasken.

Juldagen var bäst. Då fick vi ringa äldste sonen och prata med honom i 45 minuter! Vilken lycka. Det var så trevligt. Jag var lycklig resten av dagen. Och senare på kvällen var vi på bio med min lillebror och hans familj. Vi såg Narnia och det var så trevligt så.

På måndagen hade jag och maken lovat att servera mat till 250 ungdomar på en konferens ordnad av kyrkan. Maken hämtade mig på jobbet för att ta oss dit. Men vi kom inte fram :O Vi blev påkörda av en lastbil och vår Volvo blev trasig. Bakrutan spräcktes och vi hade glassplitter i hela bilen. Så det var bara att åka hem igen. Fast vi klarade oss bra, vad vi vet i nuläget i alla fall.

På tisdagen tänkte vi göra ett nytt försök att servera mat till ovan nämnda ungdomar. Men då fick jag migrän. Säkert pga stressen och chocken efter bilolyckan. Så jag fick åka hem och bädda ner mig i ett mörkt rum medan maken fick åka själv och servera mat. Där träffade han en man som är läkare som förklarade att det var viktigt att undersöka sig efter en olycka, det kan komma sviter efteråt och då är det bra att det finns dokumenterat. Maken blev undersökt, jag ska bli det idag. Bäst att ta det säkra före det osäkra.

Så det var vår jul. Händelserik kan man säga. Nyår tänkte vi fira i Borås - utan olyckor tack!

Ny soffa?

För ett antal år sedan var vi på semester med barnen i Skara. När vi gick igenom staden för att hitta ett ställe att äta lunch på gick vi förbi en skoaffär. I fönstret till skoaffären stod ett par jättesnygga sandaler. Jag stoppade min make och visade honom. "De vill jag ha" förklarade jag. Men maken tyckte att semesterkassan redan var ansträngd så jag fick vänta med nya sandaler.

På väg tillbaka till bilen efter en god lunch gick mina sandaler sönder. Bandet till sandalen gick av på ett ställe som inte kunde lagas. Min man började skratta och sa att det var för att jag så gärna ville ha de där sandalerna som jag hade påverkat sandalerna att gå sönder. Givetvis gick vi in på skoaffären och köpte de där fina sandalerna till mig. Och glad var jag för det :D

Jag har tänkt mycket på det tillfället nu när jag vill ha en ny soffa. Om det nu är så att jag kan påverka att saker och ting går sönder så varför fungerar det inte nu? I flera år har jag velat ha en ny soffa men det har alltid kommit något annat emellan. Att köpa på avbetalning är inte att tänka på för min make, han tycker att det ska betalas kontant. Vår nuvarande soffa är så ful och anskrämlig att jag skäms då jag har folk på besök. Dessutom är den oskön att sitta i, man känner sig lite som lutande tornet i Piza då man sitter i den.

I somras då vi bytte hus med en familj i USA så uppmanade jag föräldrarna att säga åt sina barn att inte hoppa i sängarna för de tål inte det utan att gå sönder. Men jag sa inget om att de inte fick hoppa i soffan för den fick gärna gå sönder ;) Men inte gick den sönder! Behöver jag säga att sängen gick sönder? Nej, det har ni redan räknat ut...

Men jag ska ändra taktik nu. Jag ska inte längre önska att soffan går sönder, utan jag ska önska att jag får en ny soffa. Därför har jag skrivit ut bilden ovan på soffan jag vill ha (egentligen ville jag ha en sån där U-soffa men den var alldeles för stor för vårt vardagsrum) och ska hänga upp den där jag kan se den varje dag och fokusera på att jag snart ska få den. Liksom visualisera den stående i vårt vardagsrum. Vi får verkligen hoppas att det fungerar! Jag återkommer med information om hur denna saga uvecklar sig...

Mat...

Jag skriver matlistor varje månad, ofta gör jag dem ett bra tag före, just nu så filar jag på januaris matlista som är nästan klar och har börjat med februaris. Det är roligt att laga mat men inte alltid lika roligt när familjen inte tycker om det jag lagar.

När jag berättar om mina matlistor blir folk nyfikna så här ska ni få en månads mat från mig. Det är verkligen inget speciellt men kanske kan ni få några idéer. Det är inte fulla 30 dagar eftersom att man ibland blir bjuden på mat eller faller för frestelsen att köpa färdiglagat :P

Hemlagad pizza
Ugnsgrillad fläskytterfilé med potatis
Kyckling allt-i-ett
Pasta Carbonara
Citronbitare med potatismos

Ost- och kasslerfylld cannelloni
Grillad kyckling med baguette
Tacos
Fiskkakor med ris
Grekisk pytt i panna (bilden)

Fläskkotletter med potatis och sås
Pannkaka
Falukorv med makaroner
Kycklingfajitas med ris
Hamburgare med bröd

Kalops och potatis
Spagetti och köttfärssås
Spenatsoppa med ägghalvor
Sejfilé med citronsås och räkor
Fläskfilé med pasta

Korv med bröd
Falukorv i ugn och potatis
Potatisbullar med bacon
Köttbullar med potatismos
Kyckling, ris och tsatsiki
Lasagne

Med kursen i backspegeln

Nu har det gått en vecka efter att kursen slutat och jag har lyckats smälta alla intryck. Jag är nöjd med att jag gick kursen och jag har lärt mig mycket. Framför allt har jag lärt mig vilka som är mina starka sidor och vilka som är mina mindre starka sidor

Mina starka sidor är väl fantasin och att bygga upp en berättelse. Mina mindre starka sidor är väl hur jag berättar det. Det finns mycket kvar att önska där. Så mycket att jag nästan inte orkar tänka på det. Men jag har bestämt mig att skriva klart boken om Laura med alla mina nya kunskaper och se om den håller.

Vi som gått kursen ihop har tänkt oss att hålla kvar kontakten och nu blivit vänner på facebook. Jag hoppas verkligen att det blir så och att vi även i fortsättningen kan hjälpa varandra med idéer osv.

Jag hade först tänkt gå fortsättningskursen på barn- och undomsboken men just nu känner jag att varken jag eller familjen orkar det. Även om kursen var fantastisk rolig och lärorik så tog det mycket energi av mig eftersom att det var sena kvällar och att jag var nervös.

Om nu ingen vill ge ut boken då jag knåpat färdigt med den kan jag tänka mig att gå fortsättningen nästa höst. Men nu ska här skrivas istället.

Vi fick förresten ett tips sista kurstillfället. Om vi kör fast så ska vi skriva ett minne vi har från våra liv för att få tillbaka känslan och skrivarlusten. Jag funderade ganska mycket på det under hemresan och nu har jag fixat en mapp på datorn för minnen och jag har nog fastnat lite där. Det är superroligt. Kanske det blir en bok det med. Haha.

Fotot är från Drottninggatans julbelysning som jag lovade.

Näst sista gången

När jag var på väg till kursen så köpte jag julkort. Några färdiga på Åhlens och några som man sätter ihop själv på Panduro. Nu känns det lite som om julen är på väg :D

Varje gång jag varit på väg till kursen har jag gått förbi Muffin Bakery och blivit sugen varje gång. Nu hade jag bestämt mig för att idag skulle jag köpa en muffin. Jag var sugen på blåbär, men de hade bara annorlunda smaker. Jag tog en som hette blåbär cheesecake. Den sparade jag till pausen på kursen och gick sedan för att äta en sushi lite längre upp på Drottninggatan. Bara 8 bitar fick jag, jag skulle ju äta muffins sen och jag ville ju inte spräcka bantningen helt. Sushin var god men stället var lite tråkigt och personalen lite nervös av sig på något sätt.

Vilka förväntningar jag hade på muffinsen sedan. I åtta veckor hade jag trånat efter den och nu skulle jag äta den. Den var inte god. Torr och tråkig var den. Åt inte ens upp hela. Blä.

Kursen var bra och mycket trevlig. Vi diskuterade varandras texter och vi börjar bli ganska bra på det nu. Alla utom jag vill säga. Jag har mycket svårt att ge konstruktiv kritik, även om jag blivit lite bättre än vad jag var i början.

Jag fick mycket bra kritik på min berättelse. Vi hade ju skrivit 3 A4 sidor som alla läst på hemma. Jag fick mycket tips om vad som fungerade eller inte fungerade samt lite tips på om vad som borte tas bort och vad som borde läggas till. Det var roligt att höra att de gillade min text också och att de gärna skulle vilja läsa boken för att se vad som händer.

Läxa till nästa vecka är att ta med en text man skrivit och som man är mycket stolt över. Vi ska efter all kritik nu lyfta upp oss så att vi inte får skrivkramp. :D Jag funderar för fullt på vilken text jag ska ta med mig. :P

När jag gick till tåget efter kursen så höll de på att sätta upp jättestora fina kristallkronor längs hela Drottninggatan. Det var jättefint och lös mysigt i den mörka kvällen. Ska försöka ta med mig kameran till nästa vecka så att jag kan visa hur fint det är.

Veckan som gick

Den här veckan när jag gick till kursen så var jag mycket spänd av förväntan. Jag hade skrivit en läxa på 3 sidor. Den läxan skulle kopieras och lämnas till de andra kursdeltagarna så att de under denna vecka kan läsa och sedan ge mig feedback. Jag var ganska nöjd med texten, jag vet att den kan förbättras men i stort sett var jag nöjd.

Sen hade jag med läxa nr 2 också. Vi skulle ha skrivit en berättelse för små barn och den läxan skulle vi läsa upp för varandra under kursen och få feedback direkt. Jag var mycket nöjd med den här texten, det är nog en av de bästa saker jag skrivit enligt min egen åsikt. Mannen och dottern hade också fått läsa och tyckte att det var bra. Självklart vill jag gärna veta vad läraren och de andra kursdeltagarna tyckte om den.

Jag stannade till på ett café på Drottninggatan för att äta. Café La Rose. Ett mysigt café med stora maffiga röda stolar, lagom stark belysning och supertrevlig personal. Jag valde en gulaschsoppa. Den var jättegod och ostsmörgåsen jag fick till var också god. Jag satt där och hade en trevlig stund.

När jag kom till kurslokalen var jag 10 min tidig. Jag satte mig ner och pratade med två andra som redan kommit. Då kände jag mig plötsligt väldigt mätt, oförsvarbart mätt på lite soppa och en ostsmörgås. När det var dags att gå in i kursrummet så började jag att må illa. Så illa att jag var helt säker på att jag snart skulle behöva springa på toaletten. Jag satt som förstenad. Allt jag kunde tänka på var att inte säga något till de andra, inte visa att jag mådde dåligt. Jag satt och avvaktade på vad som skulle hända.

Vi började läsa upp våra alster i turordning. Tre skulle läsa före mig räknade jag ut. Under tiden som de läste och fick feedback så satt jag och försökte låtsas som ingenting. När tjejen bredvid mig började läsa upp sin text började jag svettas. Inte så att det rann men jag var fuktig och det var en obehaglig känsla. Fortfarande försökte jag låtsas som ingenting. Jag ville ju så gärna att det skulle gå över så att jag kunde läsa upp min text och få veta vad de andra tyckte.

Strax innan jag skulle läsa min text försvann illamåendet. Jag kände mig fortfarande kymig men illamående var borta. Jag läste min text och jag fick jättebra feedback. De gillade den också och jag kände mig så glad. Då började jag att frysa. Jag frös så att jag skakade. Konstigt att ingen lade märke till det. Fast de var väl så inne i att lyssna på restrerande texter.

När alla läst klart var det dags för rast. Jag satte på mig jackan och hade den på mig i en halvtimme. Sedan var jag varm igen och mådde nästan helt bra. Kursen löpte på och vi fick en massa bra tips och vi pratade lite extra om våra texter och om vad vi kunde förbättra.

Vilket äventyr. Nu var det bara att ta sig hem också med tåg. Jag försökte läsa lite på tåget men det gick inte för jag började må illa igen. Men väl hemma mådde jag bra och jag kunde somna utan problem. Fast jag kan ju inte sluta fundera på vad det var som hände. Matförgiftning? Allergisk reaktion? Inget av dem verkar logiskt men något var det ju.

Upp- och nergångar

Förra veckan var ingen bra vecka. Tyvärr är jag ingen person som kan skriva hur bra som helst när som helst. Jag måste vara på bra humör och i rätt stämning så att säga. I förra veckan var jag inte i stämning. Det var alldeles för mycket störningar runt omkring mig. En bil som blev påkörd, en diskmaskin som gick sönder, en dotter som hade ångest inför prov och inlämningsuppgifter.

Jag knåpade ihop en liten text på lunchen samma dag som kursen. Blev ganska nöjd med den men den var lite klyschig, rent av ett kärleksdravel. Och när jag läste upp den så hade de på kursen inget att säga typ, varken bu eller bä. Istället började de diskutera en annan i gruppens berättelse. Och jag tänkte: Jaha, det här går ju helt i stil med denna vecka som inte borde fått vara till. Nästa vecka tack!

Och den här veckan är faktiskt bättre. Vilken tur att saker och ting kan bli bättre. Vi har i läxa till nästa gång att skriva 3 st A4 om vad vi vill, förslagsvis boken vi jobbar på. Det ska bli så roligt.

Och just ja, mat. Jag åt på Café Belmondo på Drottninggatan. Trevligt fik med mysiga sittplatser och lagom belysning. Jag valde en kycklingsallad (har börjat banta) men hur jag än försökte se positivt på salladen och hur jag än försökte tala till mina smaklökar så kunde jag inte komma ifrån att den smakade som McDonalds kycklingsallad - en massa olika salladsorter, en varm kycklingbit på toppen och ett par stycken körsbärstomater. Den enda skillnaden var väl att den här salladen var dubbelt så dyr. Jag var alltså inte speciellt imponerad.

Nu blir det nya friska tag nästa vecka!

Roligt :D

Förra veckans läxa var ju att vi skulle skriva en text och sedan skriva om samma text i en annan genre. Jag tänkte att jag skulle skriva en Fantasytext och det gjorde jag. Det var hur kul som helst! Lite klyschigt med drakar och sånt men ändå. Det var den roligaste uppgiften hittills. Och när vi läst upp våra alster så verkade det som om de andra gillade det jag skrivit, inte helt fel det heller. Och så fick vi lära oss varför vi skulle göra den här uppgiften. Det var för att vi skulle öva på att bli friare i vårt skrivande och släppa lös fantasin. Och den fungerade jättebra för mig. Kanske ett knep man kan ta till när man känner att ens texter är lite tråkiga och behöver lite krydda.

Den här veckans läxa är att skriva ett kärleksmöte men vi ska tänka oss att vår huvudperson i boken vi skriver på är av det motsatta könet. Säker ännu en övning för att få oss bli friare i vårt skrivande för att få texterna mer levande. Har ännu inte skrivit något eftersom dottern ligger efter i skolan och vi måste plugga med henne varje kväll. Men jag ska nog få en liten tid innan det är dags för kursen.

Sen var jag ju och åt lite mat innan kursen i förra veckan också. Den här gången blev det Buon Appetito på Drottninggatan. Jag åt en himmelskt god pasta med oxfilé och zuccini. Kanske lite dyrt för en vardagskväll men, men. Restaurangen var jättemysig och herrarna som serverade stiliga :D Inte så dumt alls.

Flyt och mat

Den här veckan har allt känts jättbra. Konstigt hur man kan kastast fram och tillbaka så mellan känslan av att vara värdelös och känslan av att man är bra och kommer att bli utgiven.

Den här gången pratade vi en del om hur viktigt språket är och att man måste bearbeta texterna så att det blir bra. Jag funderade lite över de som inte gör det men som har slagit ändå. Men läraren sa att man inte ska nedlåta sig till det för texten är viktigast och det är väldigt få som inte skriver bra som har lyckats.

Jag antar att det har med yrkesstolthet att göra och sin egen stolthet att göra bra ifrån sig. Jag har alltid tänkt att berättelsen är viktigast, en del tycker att srpåket är viktigast. Just nu tror jag att det är kombinationen. För mig är det så i alla fall, jag gillar inte att läsa vackra ord utan en vettig handling.

Det var trevlig stämning på kursen den här veckan och det var som om vi den här gången var mer kritiska mot oss själva än mot de andra. Men det var inspirerande och jag hade ingen som helst lust att gå till jobbet dagen efter. Jag ville bara sitta hemma och skriva!

Till nästa gång ska vi skriva samma text två gånger - i två olika genre. Det blir en svår nöt att knäcka men inte omöjlig.

Nu till något annat. Jag åker till kursen direkt efter jobbet och jag måste ju äta något. Så jag har börjat testa lite olika hak längs Drottninggatan.

Första gången testade jag Kebab House på Gamla Brogatan. Jag hade hört att kebaben var så god där. Den var ju rätt god då jag åt den men under hela kvällen så kände jag mig flottig runt munnen och händerna stank kebab trots att jag tvättat mig med tvål flera gånger. Usch.

Andra gången var jag på Drottninghof. Tog erbjudandet Fläsknoasiette. Det var gott, restaurangen var trevlig och jag fick bra service. Det var ingen gastronomisk upplevelse men det hade jag inte väntat mig på deras billiga snabba erbjudande. Kan mycket väl tänka mig att gå dit igen med maken och testa deras ordinarie meny.

Tredje gången var jag på Restaurang London på Bryggargatan. Jag testade ett erbjudande även här - fish and chips. Har fina minnen från London då vi åt det och det var underbart gott. Det här var uselt. Det var nästan bara panering och ingen fisk. Pomfritten var blandad med en massa småbitar som var stenhårda och det såg inget trevligt ut. Dessutom så glömde de erbjuda mig något att dricka! Stort minus. Kan dock tänka mig att gå dit igen och prova något annat från deras ordinarie meny för det som de andra åt såg mycket godare ut.

Vi får se vart jag hamnar nästa gång...

Bra vecka

Det har varit en jobbig men bra vecka. Det tog lite tid men nu har mitt självförtroende kommit tillbaka och det är roligt att skriva igen.

Dessutom så har jag börjat förstå hur jag kan förbättra mina texter och det var ju det som var målet med den här kursen för mig. Jag har också börjat förstå varför jag inte tidigare har gillat att redigera mina texter - jag har ju inte förstått vad jag ska förbättra. Men nu är det ändring på det.

Fast jag har en bit kvar märker jag eftersom jag inte kan ge de andra i gruppen konstruktiv kritik. Jag vet vad jag gillar och inte gillar men kan inte förklara varför. Jag hoppas att jag lär mig det också innan kursen är slut.

Ha en underbar helg!

Motgångar

Det här veckan har inte riktigt gått som jag vill. Först fick jag tillbaka det sista manuset från ett bokförlag. Som jag redan gissat ville de inte ge ut boken. Och eftersom det tagit en sådan tid och jag varit övertygad om att den aldrig kom fram till dem så blev jag inte så ledsen.

Sen läste jag upp min läxa till skrivarkursen för min dotter och hon totalsågade den. Den var för snäll och för mesigt och jättetråkig enligt henne. Fast på något sätt kunde jag ju förklara bort att hon inget kunde om böcker och bra berättelser.

Sen kom kvällen för skrivarkursen och jag läste upp mitt verk där också. Jag fick en massa synpunkter på det jag skrivit. Jag kan ju inte påstå att de var elaka men det var jobbigt ändå att höra kritiken. Jag kan lugnt säga att mitt självförtroende fick sig en ordentlig knäck. Nu känns den här kursen helt plötsligt inte alls lika rolig längre. Fast om jag känner mig rätt så kommer jag ganska snart ha skakat av mig det och återigen börja skriva för att jag bara älskar det och inte kan låta bli.

Det som är intressant i gruppen är att vi är så olika i våra skrivsätt. Jag är så imponerad av de andra och önskar att jag hade lite av alla i mig. Men jag kan inte skriva lika fantasirikt som en av dem, inte lika djupt som en annan av dem, inte med samma faktainnehåll som en tredje eller lika fantastiskt bra för mindre barn som en fjärde. De är helt klart inspirerande för mig och jag hoppas att det kan berika mitt skrivande framöver.

Skrivarkurs

Jag har ju som bekant börjat på skrivarkurs. Jag har redan efter bara två gånger lärt mig en massa nyttiga tips till mitt skrivande. Läraren är jättebra och kurskamraterna jättetrevliga. Det kan inte bli bättre med andra ord.

Första gången så kände jag att jag fick bekräftelse på att jag redan förstått många saker rätt. Det var trevligt. Andra gången insåg jag att jag är ganska usel på att skriva. Det var inte lika trevligt. Jag fick till och med problem med att skriva läxan pga den insikten, och det som bara brukar rinna ur mig. Men jag tror att jag har kommit över det nu, läxan är skriven och inskickad till läraren. Det viktigaste jag har lärt mig hittills är att man kan arbeta med sina texter, och hur.

Den här veckan ska vi läsa våra texter för varandra och sen ska vi kritisera varandras texter. Det ska bli riktigt intressant att höra vad de andra tycker. Bara jag inte blir ledsen. Fast det kanske är bra att lära sig den "hårda" vägen, då kommer jag ju ihåg hur jag inte ska göra. :D Men skämt å sido så är ju hela meningen med kursen att mina svaga och starka sidor ska komma fram så att jag kan utvecklas och bli bättre. Jag är jätteglad att jag började på kursen!

Sommarminnen

När vi var i USA i somras så besökte vi en massa häftiga platser och gjorde en massa häftiga saker, fem veckors farande runt i bil och jag tror inte att jag lyckats smälta allt än som vi varit med om. Och det är ju trevligt att tänka tillbaka på nu när det börjar bli mörkt och kallt i det här landet.

Men det finns ett tillfälle som min dotter och jag återkommer till gång på gång och det är på väg till Grand Canyon i Arizona när vi stannade bilen och gick ur för att jag ville fota några träd i Josua Tree Forrest. Det var hett ute men det blåste också - det blåste hett. Något som min dotter och jag inte varit med om tidigare då vi inte har rest så mycket än i våra liv. Min dotter ställde sig mitt på vägen, sträckte ut armarna och bara njöt av de varma vindarna.

Sedan fick jag för mig att jag skulle fota dottern bredvid ett träd och vi lämnade vägen för att hitta ett bra träd. Då ropade maken förfärat från bilen (han vägrade gå ur den eftersom det var för varmt ute enligt honom): Ni kan inte gå där för det finns ormar och skorpioner! Maken har bott i USA i sin ungdom och var inte lika naiv som oss dumma oberesta svenskar. Vi vände genast om för vi ville varken bli stungna eller bitna.

Ganska ofta så drömmer vi oss tillbaka till de heta vindarna och fnissar över att vi inget visste om ormar och skorpioner. När vi tänker på USA är det just dit vi vill tillbaka till. Man kan säga att det var ett magiskt ögonblick. Jag har samlat många magiska ögonblick i mina dagar och alltid så är det små enkla saker som sker som blir magiska. Man behöver inte se Grand Canyon, Las Vegas eller shoppa på någon stor outlet, det är de små sakerna som gör det. Det är de små sakerna som hamnar i de magiska ögonblickens ask.

Opera

Igår satt mannen, dottern och jag bänkade i soffan och sappade mellan TV-kanalerna. Vi fann inget av intresse att titta på tills jag hittade en inspelning av operan Cadmus och Hermione. En opera som jag aldrig tidigare sett. Jag fastnade direkt. Min man och min dotter tittade oförstående på mig och som på en given signal reste de sig samtidigt och gick därifrån när det förstod att jag menade allvar med att se på operan. Tråkigt för dem och deras dålig musiksmak men det här var en av de vackraste operorna jag lyssnat till. Och kläderna var så färgglada och vackra.

Så medan mannen och dottern gick in på sina rum så passade jag på att fly till operans värld. Ett trevligt avbrott från alla politiska utfrågningar, debatter och dueller vilket har dominerat TV alldeles för länge enligt mig.

Jag har inte älskat opera hela mitt liv utan det har kommit sedan jag blev vuxen. Jag tror att många människor behöver lära sig tycka om opera. Dessutom så måste man lyssna på opera, jag menar att man nog inte kan ha en opera på i bakgrunden för att uppskatta den. Det är min teori i alla fall.

Tyvärr är det inte så många i min bekantskapskrets som gillar opera. Oftast så brukar jag bara lyckas locka med mig vänner en gång på opera, sedan är de nöjda. En av mina väninnor har varit med mig två gånger. Min man har varit med en gång och trots att vi då såg "Cosi van tutte" som har bland de vackraste musiken till operor så tyckte han inte om det. Han påstod att han led och att han efter pausen istället för att titta på scenen tittade på mig. Han fann det roligare att se hur jag reagerade på operan än att titta på själva operan. Gulligt.

Nu på fredag ska jag på opera igen. Med mig har jag min mamma och det är tredje gången som hon och jag går på opera. Det gör att hon innehar rekordet i antal gånger någon varit med mig på opera :P Vi ska då se "Figaros bröllop" med musik av Mozart. Det ska bli en mycket trevlig kväll!

Sommar, sommar, SOMMMAR!

En av de bästa sakerna med sommaren är P1:s sommarpratare. Varje år har jag som ambition att lyssna till alla sommarpratare men det blir sällan så för man har ju annat också att göra. Visserligen kan man lyssna på dem i efterhand men de har ju bara legat kvar i en månad på webben.

Men i år är det annorlunda, nu ligger fortfarande alla sommarpratare kvar på P1:s hemsida så man kan fortfarande lyssna på dem. Och det är ju tur för mig som var i USA fem av dessa sommarpratarveckor.

Jag fascineras alltid av människor och tycker att man kan lära sig något av alla människor, det är därför jag tycker så mycket om sommar i P1. Oftast är prataren mycket personlig och det ger alltid mer då. Ofta så tycker jag till och med att de som är lite mindre kända ger mer än de andra, jag har ofta blivit överraskade av deras program.

I år var mina favoriter (av de 2/3 som jag lyssnat på): Darin, Micael Bindefeldt och Maria Akraka. Lyssnarnas sommarval - Tina Jansson var mycket intressant och det var även Annika Östbergs omtalade program.
Tyvärr så har man också besvikelser varje år och i år var det Per Morberg och Vanna Rosenberg som gjorde magplask. Jill Johnsson var också en besvikelse för mig, kanske för att hon är en stor idol till mig och jag väntade mig kanske lite för mycket av henne.
Andra som är värda att nämnas är: Annika Sörenstam, Amanda Jensen och Andreas Lundstedt.
Och än är inte sommaren slut för mig - jag har ju fortfarande 1/3 kvar att lyssna på. Tack P1!

Den här veckan börjar jag på Skrivarakademin också. Längtar!!!

Augustibröllop

I lördags var jag och fotograferade ett bröllop. Jag brukar göra det när jag blir tillfrågad. Det brukar bli 1-2 gånger/sommar. Det är inte precis ett lönande jobb, jag fotade dem i fem timmar och därefter har jag lagt ner nästan lika mycket tid till på att redigera fotona. Men jag gör det uppenbarligen inte för pengar utan för att det är roligt. Roligt för att man får vara med om ett sådant speciellt ögonblick i några personers liv.

Det första jag gör när jag blir tillfrågad om jag kan fotografera är att ta reda på vart och när de vill bli fotograferade. Sedan åker jag dit några dagar innan (vid samma tidpunkt som fotograferingen ska ske för att ljuset ska vara liknande) och kollar området för att hitta bra ställen att fotografera dem på. Sedan försöker jag komma på några bra positioner som kan tänkas passa in.

När jag ska fotografera dem är jag där i god tid och sedan presenterar jag mina idéer och ber dem komma med egna förslag på foton. Ofta har de egna förslag men låter mig även ta mina bilder.

Om jag ska fota inne i en kyrka brukar jag även ha kollat upp ljuset i kyrkan innan för att veta vilket ISO jag ska använd där. På bröllop där de vill ha foton inne i kyrkan är jag med där och fotar också hela cermonin. Det var jag denna gång. Därefter blir det självklart foton utanför kyrkan med släktingar och vänner.

Ofta vill de att jag ska följa med på middagen och fota där också. Då blir jag alltid bjuden på mat också, tur annars skulle man nog svimma. Men det är lite stressigt att både äta och bevaka middagen för att fota talare och annat kul som händer. Men rolig att se alla glada människor.

Efter tårtan skurits upp brukar jag åka hem igen och lämna dem att festa ifred. Då börjar den andra delen av fotoarbetet. Jag väljer ut de bilder som är bra och kastar de som är misslyckade. Det tar längre tid än man tror. Den här gången var det ett litet bröllop för bara de närmaste men jag tog ändå 500 bilder. De allra bästa fotona gör jag svart/vita också. Sist lägger jag in alla bilderna i ett bildspel och sätter musik till, en låt för varje del av bröllopet. Det är det absolut roligaste tycker jag.

Sist kommer dagen då brudparet hämtar bilderna på CD-skivor och jag får min lilla slant för besväret. De är alltid mycket glada och tacksamma över mitt arbete.

Översvämning

Tänkte att jag ville lägga in en bild på vårt hus från när vi fick översvämningen så att ni får se hur mycket vatten det verkligen kom. Tur att vi har en bit upp till huset för där kom inte något vatten in men garaget, husgrunden och bilen blev vattenskadade och måste lagas.

Måste nog stålsätta mig om jag ska orka leva med garagets alla saker inomhus i alla veckor som det kommer att ta för att få i ordning på allt, för det kommer att ta tid med försäkringsbolaget och alla som ska kontaktas. Men som sagt är väldigt glad att det inte kom in i själva huset.

USA!!!

Vi är tillbaka från semestern i USA. Det har vi varit ett tag men jetlagen har varit jobbig och dessutom så har vi varit utsatta för översvämning med vatten i vårt hus. Ingen speciellt rolig "välkommen hem gåva". Fast ändå ganska bra att det inte kom när vi var i USA och huset beboddes av våra vänner. Då hade man nog inte velat vara kvar på semestern.

Fem veckor var vi i USA och det var för lite! Jag vet att jag låter bortskämd men vi hade så kul och det fanns så mycket att se, göra och folk att hälsa på. Skulle lugnt kunna vara där ännu flera veckor, eller bo där. Ja, jag skulle kunna bo där. Om det nu inte hade varit så svårt med uppehållstillstånd osv.

Familjen har jag med mig på min sida, om vi nu inte kan bo där så ska vi i alla fall åka dit igen. Barnen har bestämt sig för att plugga där om några år och det låter ju som en bra idé tycker jag.

Vi hade egentligen ingen lugn semester och det var mitt fel. Jag har ju lite problem med att ligga på stranden och bara lata mig. Nej uppleva saker är mer för mig. Barnen var rätt trötta på mig och allt jag drog med dem på som vi skulle se och göra. Men de fick bestämma lite själva också och då blev det bio och vattenparadis. Men värmen uppskattade jag! Jag kunde konstatera att jag helt klart bor i fel land. Värme och jag = vänner.

Så nu är man tillbaka i vardagen igen och jag har nog aldrig varit så angelägen att börja jobba igen. Här ska sparas pengar till nästa trip till USA!

Fotot föreställer Pink Cliffs vid Bryce Canyon i Utah. Mycket vackert!

Kurs mm

Just nu är det en hektisk tid. Om två dagar så tar min näst äldsta son studenten och det ska planeras och bakas och handlas och fixas inför släktkalaset. Dessutom så ska man ju ha ballonger och björkkvistar och plakat och roliga gosedjur att sätta runt halsen och så. Känns som att jag hållt på att planera detta länge nu. I dag söndag kom min mamma för att hjälpa mig lite. Det tackar jag för.

Dessutom så håller jag på att storstäda huset, rum för rum. Maken satsar på trädgården istället och det är en bra arbetsfördelning eftersom det oftast är tyngre arbete där ute. Eftersom vi ska byta hus med en familj i USA denna sommar så vill vi ju att allt ska vara städat och snyggt och lättskött. Men puh vad jobbigt det är. Och det är bara två veckor tills vi åker och det är mycket kvar att göra, för att inte tala om packandet av väskor!

Men trots att jag har så mycket i huvudet med ovanstående så har jag skapat mig lite tid och anmält mig till en kurs i författande. Den börjar i höst och jag längtar redan. Pga av student och utlandssemester så har jag ju inte haft ork och tid att skriva något och jag saknar det mycket. Att få satsa helhjärtat i höst ser jag mycket fram emot.

Nu har dessutom alla bokförlag utom en hört av sig och tackat nej till att publicerat mitt manus. Förväntar mig att även den sista ska tacka nej men jag kommer igen, var så säker!

ESC Final!

Jag fyllde år igår så nu först har jag tid att skriva lite om den underbara finalen i lördags kväll.

Det var verkligen ett trevligt program och rätt låt vann! Att Lena från Tyskland skulle vinna har jag önskat ett tag nu men var ju långt ifrån säker.

Av de 10 låtar som jag trodde och ville skulle komma i topp gick det varierat för. Men fem av dem kom på placering 1-6. Det var bara Danmark som var en överraskning för mig. Jag kan verkligen inte förstå att en så dålig låt kunde komma så bra. Jag höll nästan på att dö när Danmark fick de två första 12:orna. Hade det fortsatt på det sättet så hade jag stängt av TV:n, det lovar jag.

Men nu blev det Tyskland som tog hem det med den underbara spontana 19:åriga tjejen som först förtrollade hela Tyskland och sedan hela Europa. GRATTIS Lena!

Semifinal 2 i ESC

Semifinal 1 var en spännande upplevelse, många bra nummer, några mycket dåliga, några besvikelser och några överraskningar. Jag prickade in 6 rätt av 10, jag har dock gjort bättre ifrån mig tidigare år. Showen var bra och jag tycker att Norge har gjort ett bra jobb. Fast mellannumret går ju att diskutera, ingen höjdare direkt.

Jag hade ju trott att Slovakien och Lettland skulle gå till final men de tjejerna var båda var väldigt nervösa och sjöng dåligt och då går man inte vidare. Varför Finland och Malta inte gick vidare har jag ingen aning om, de skötte sig båda utmärkt. Istället gick Moldavien och Portugal vidare med rätta tycker jag eftersom de gjorde bra framträdanden. Bosnien och Grekland som också gick vidare tycker jag dock fortfarande är tråkiga och dåliga.

Så här tycker jag om sångerna i semifinal 2:

Litauen:
En ganska skön låt med sköna killar. Hoppas att de kan få det att komma fram genom TV-rutan bara.
Armenien:
En mycket bra låt, mycket snygg tjej. Den sätter sig direkt. Jag tror på den här.
Israel:
Denna låt är förhandstippad att vinna men det förstår jag inte alls. Den är bra och killen sjunger otroligt bra men för mig är det ingen vinnare. Plus för att de sjunger på Hebreiska dock.
Danmark:
Den här låten är jättetråkig. En besvikelse för Danmark brukar vara bra. Det kommer inte ens att hjälpa att de är söta.
Schweiz:
Den här låten tycker jag om riktigt mycket efersom det är fart i den och jag vill dansa när jag hör den. Snyggt med en låt på franska. Är inte säker på att Europa kommer att gilla den dock.
Sverige:
Hemmalandslåten är inte min favorit men jag tror faktiskt att Anna går vidare. Hon har en otrolig utstrålning och hon har fått mycket bra kritik under repetionerna. Hon är ju dessutom helt underbart söt och hennes utstrålning som går ut och in i vardagsrummen.
Azerbaijan:
En av mina två favoriter i den här omgången. Hon har en underbar attityd som skulle kunna få vilken låt som helst bli bra. Men låten är bra på riktigt. Dock är jag lite orolig för att hon ska bli nervös och inte ska visa denna kaxiga utstrålning när det väl gäller. Men jag hoppas.
Ukraina:
Duktig sångerska men låten är intetsägande och lyfter ingenting. Inte roligt alls när vi är bortskämda med att Ukraina brukar ha fartiga bra låtar.
Nederländerna:
Den här låten är pinsamt dålig, som en irriterande dålig dansbandslåt. Sämst!
Rumänien:
Två superstjärnor som är ihoptutade för att tävla i ESC. Om ni frågar mig är den inget vidare. Tråkig och de spelar över på ett onaturligt sätt. Gillar inte! Förstå-sig-påare säger att de har goda chanser att gå vidare till final eftersom de sjunger mellan två andra ännu sämre sånger. Kanske det, men helst inte tack.
Slovenien:
Tävlingens näst sämsta låt enligt mig. Dålig låt och det känns som den aldrig tar slut. Blä.
Irland:
Som ofta har Irland en mäktig ballad. Balladen är fin men den är inte tillräckligt vacker, det är något som saknas. Kanske lite för platt.
Bulgarien:
Bra låt men den sticker inte ut tillräckligt är jag rädd för. Jag har bara sett videon på den här och mycket hänger på framträdande hur det går för den här låten.
Cypern:
Fin ballad men räcker den? Jag tror inte det. Lite kul att en kille från Wales tävlar för Cypern dock.
Kroatien:
En riktigt bra och skön låt. Tre snygga tjejer som dessutom sjunger riktigt bra. Tror absolut den kommer att gå riktigt långt.
Georgien:
Det här är en pampig ballad men den känns tyvärr lite för vanlig, inget nytt så att säga. Tror den får svårt i konkurensen.
Turkiet:
Den här är min andra favorit. Coola killar och en toppenbra refräng som jag bara vill sjunga med i. Någon sa att deras musikstil liknade det Armeniska hårdrocksbandet "System of a Down" och det skulle ju förklara varför jag tycker om Turkiets låt.

Så min gissning vilka som går vidare från semifinal 2 är:
Armenien, Israel, Schweiz, Sverige, Azerbaijan, Rumänien, Irland, Kroatien, Georgien och Turkiet.

ESC semifinal 1

I nästa vecka är det Eurovison Song Contest. En av årets höjdpunkter! Jag älskar både melodifestivalen och ESC. Jag brukar noga lyssna igenom låtarna innan så att jag är förberedd då tävlingarna börjar, så även i år.

Nedan presenterar jag vad jag tycker om årets bidrag i semifinal 1, 25 maj och sist gissar jag vilka 10 som går vidare till finalen den 29 maj. Det är svårt att gissa vad Europa tycker om men förra året fick jag 7/10 rätt i båda semifinalerna. Ganska bra ändå tycker jag men det är svårt att veta eftersom en låt är så mycket mer än musik, det är framträdandet också. De flesta länder har videofilmer och studioinspelningar och då kan man ju varken avgöra om de har utstrålning eller kan sjunga på riktigt.

Moldavien:
Cool fiol! Hoppas att de tar med den till Oslo. Låten är bra och poppig med en skön refräng men varje gång som jag lyssnat på den så glömmer jag bort hur den låter trots att jag verkligen försöker komma ihåg den.
Ryssland:
Den här låten tycker jag verkligen om. De är ett skönt gäng som sjunger en vacker sång i en ny musikstil. De har lite humor med i sitt nummer men det känns ändå som de menar allvar och det går hem hos mig.
Estland:
Konstig video! Tråkig låt! Den här tycker jag inte om och tror inte många andra gör det heller.
Slovakien:
Den här tycker jag om och jag tror att det kommer att gå bra för den här låten. Tjejen är söt och sången är gullig, den gör att man vill dansa med.
Finland:
Första gången jag hörde Finlands bidrag så höll jag på att smälla av, jag tyckte att den var hemsk. Men sen har den faktiskt vuxit och jag tycker om den. Den får mig faktiskt att minnas mina barndoms somrar i Finland. Om Finland går vidare så är det för att tjejerna är så glada och otroligt söta.
Lettland:
Det här en av mina absoluta favoriter. En underbar låt och tjejen sjunger bra och har fin utstrålning, i alla fall i videon. Jag såg när hon sjöng i Lettlands uttagning och där sjöng hon faktiskt inte lika bra live och det kan vara ett hot att det inte går så bra för henne. Dessutom så höll hennes dansare på att låtsastvätta på scenen vilket jag verkligen hoppas att de inte gör i Oslo!
Serbien:
Det som är bra med den här låten är att de sjunger på serbiska och har serbiska folkdräkter på sig. Jag tycker om låten också och den växer i längden. Killen är söt men frisyren hemsk!
Bosnien:
Tyckte först att den här låten var tråkig och intetsägande men den vinner faktiskt i längden.
Polen:
Konstig låt och tråkig kille. Tror inte alls på den här låten tyvärr.
Belgien:
Ännu en av mina favoriter. Killen är söt och låten är underbar. Jag hoppas att andra i Europa tycker det också men jag kan ju vara färgad av att låtstilen är så lik Joshua Radins vilken jag älskar.
Malta:
Vacker, skön melodislinga. Malta brukar ju alltid vara bra och den här är bra men inte bäst. Tror dock att den räcker ganska långt.
Albanien:
Poppig låt som verkligen fastnar. Videon är lite konstig men jag hoppas att hon går hem live.
Grekland:
Ganska typisk grekisk låt, inget nytt så att säga men den fastnar och den är ganska kraftfullt framförd men jag tror inte att det räcker för den känns lite mesig och tråkig emellanåt.
Portugal:
En tråkig ballad och tjejen ser lidande ut. Tycker inte om.
Makedonien:
Lite skrikig låt men refrängen är bra. Fast ingen favorit.
Vitryssland:
Här är ännu en favorit för mig. Den är pampig, stämningsfull och vacker. Tror den går långt.
Island:
En riktig schlagerlåt. Den är poppig och trevlig och man vill sjunga med. Fast jag förstår inte varför refrängen är på franska??? Det gör den inte bättre.

De 10 låtar som jag tror går vidare är:
Ryssland, Slovakien, Finland, Lettland, Serbien, Belgien, Malta, Albanien, Vitryssland och Island.

Lisette = Julia

Igår såg vi finalen i "Jakten på Julia". Hon som vann tävlingen och som får spela Julia i "Romeo och Julia" heter Lisette och var mitt andrahandsval så man kan säga att jag är rätt nöjd. Jag kommer självklart att gå och se musikalen när den har haft premiär tillsammans med dottern.

Ellen var ju som bekant min favorit för hon skulle passat så bra i rollen tycker jag men det räckte inte hela vägen. Jag hoppas verkligen att hon fortsätter att försöka komma in i den branschen för jag skulle gärna gå och se henne i en musikal. Även Kristina var en favorit för mig även om jag inte tyckte att hon passade just i den här rollen. Jag hoppas att någon har fått upp ögonen för henne och erbjuder henne en roll som passar henne bättre.

Färdigbehandlad

Nu är jag helt klar med behandlingen och det känns så skönt. Dels för att jag inte behöver lägga mer tid på det men mest för att jag känner mig pigg och glad.

Behandlingen har inte varit smärtfri, och nu menar jag inte smärta i vanlig bemärkning, utan mer att det varit jobbigt psykiskt eftersom det hänt mycket i kroppen och knoppen under behandlingen. Men den har hjälp och det är helt otroligt.

Jag började på behandlingen eftersom att jag varit kroniskt trött i åtta år. Jag har varit sjukskriven i varierande grad fram och tillbaka under de åren men aldrig kommer upp mer än till 75 %. När jag i början av året återigen kände att 75 % var för mycket och att jag var på väg nedåt igen var jag tvungen att göra något. Det stod mellan att sluta arbeta (och vara fattig resten av livet) eller prova denna behandling som jag aldrig någonsin tidigare hade hört talas om och som dessutom kostade en hel del pengar. Helt vansinnigt egentligen men jag hade ju inga andra val kändes det som.

Nu är den kroniska tröttheten/mattheten borta. Nu när jag är trött så är jag bara trött, en helt underbar känsla. Jag har dessutom blivit av med min magkatarr och min tinnitus. Jag jobbar nu 87,5 % och det går jättebra, den 1 juni börjar jag jobba 100 % och jag tror faktiskt att det inte bara kommer att gå bra, det kommer att gå jättebra.

Så om det fantastiska inte är nog så mår min dotter också bättre. Hon är i slutspurten av sin behandling. Hon började på samma behandling efter fyra år med kronisk smärta i nacken samt huvudvärk, domningar och migränlikande attacker. Nästan allt är borta nu, den huvudvärk som fortfarande är kvar finns inte där hela tiden, inte ens varje dag. Det finns goda chanser att all smärta försvinner innan behandlingen är slut. Dessutom är hon en helt annan person då smärtan ledde till depression och ångest. Även det är helt borta.

Jag är så tacksam för att vi mår bättre båda två. Vi har fått tillbaka våra liv.

Jakten på Julia

Jag har blivit helt biten av SVT:s program "Jakten på Julia".

I höst ska de sätta upp Romeo och Julia i Stockholm som musikal. Måns Zelmerlöv ska spela Romeo och tävlingen går ut på att hitta en Julia.

Eftersom jag är hemma och är förkyld passade jag på att se det avsnitt som jag missade förra lördagen, då vi var i Borås, på SVT Play.

Det var sju flickor kvar av mycket varierande grad. De två som hängde löst i detta avsnitt var en tjej som heter Josefin och en som heter Caroline. Det förvånade mig inte eftersom de båda två är väldigt ojämna enligt mitt tyckte. Ibland är de bra, ibland är de dåliga. Den här gången var det Josefin som var bra men hon åkte ändå ut.

De två som är absolut bäst i programmet heter Frida och Kristina. De är överlägset bra. Men, ingen av dem passar som Julia till Måns-Romeo. Det ligger dem i fatet. I och för sig så vill de ju göra en annorlunda Romeo och Julia men jag vet inte riktigt på vilket sätt men om den ska sticka ut så kan faktiskt Frida passa.

De som ser ut som mer klassiska Julior är Lizette och Ellen. Vackra, fina, väna flickor. De är båda mycket bra dessutom. Ellen har fått oförtjänt dålig kritik av juryn eftersom hon är ovan och inte jobbat med varken teater eller musikaler tidigare. Det gör ingenting för hon skulle ändå vara lysande som Julia. Ja, ni hör, hon är min favorit!

Den sista tjejen heter Shirin och jag säger bara - Nej. Hon blir inte någon Julia.

På lördag är det dags igen för nästa avsnitt, får se vem som blir utröstad då. Jag ska i alla fall rösta mig blå på Ellen och i höst så ska jag och dottern gå på musikal!

Sommarsemester!

Jag har berättat tidigare att vi ska åka till USA, Utah, i sommar. En familj som bor i Draper frågade oss om vi kunde byta hus och bil med varandra och vi tyckte det var ett smidigt och lite billigare sätt att semestra i Utah så vi hoppade på det.

Men så har de dragit på att köpa biljetter och vi började undra ifall de skulle ångra sig och då skulle vi stå där med flygbiljetter och 5 veckors vistelse i USA utan boende och bil. Att bo på hotell och hyra bil är inte riktigt medräknat i vår budget så vi var lite oroliga här ett par månader.

MEN nu har de köpt biljetter, dyra sådana pga vulcanaska och sånt, så arrangemanget blir av som vi hade tänkt oss. De kommer till Sverige dagen efter vi åkt och de åker hem fyra dagar efter vi kommit hem. De dagarna bor de lite trångt hemma hos hans mamma.

Så nu kan jag äntligen börja planera för vad vi ska göra "over there" och kontaka lite roliga människor som vi vill träffa. Jag är supertaggad över det här, kan nästan inte tänka på något annat.

Men nu i Valborg ska vi åka till goda vänner i Borås. Det var länge sedan vi träffades så det ska bli riktigt roligt! Kommer att ta en liten sväng förbi Cloettas chokladfabrik på vägen och köpa lite billigt godis :P

Biolight

Nu har jag påbörjat den andra delen av behandlingen och min dotter har paus i sin.

I min paus så mådde jag jättedåligt. Det hade behandlaren inte sagt att jag skulle göra men det gjorde jag. Det var som om kroppen gick igenom varenda del som jag tidigare haft problem med, en del i taget. Först hade jag ont några dagar i bihålorna, sen var jag sjukligt trött ett par dagar, sen fick jag ont i magsäcken, tinnitusen blev värre och det lät som en hel orkester i örat istället för en oskyldig liten ton, jag fick mellanblödningar och mina öron kliade och var röda samt en åkomma som jag inte haft tidigare - ömhet under vänster revbensbåge. När några dagar gått gick symtomen över för att börja någon annanstans. Dessutom var jag trött och grinig. Jag ville må bra!

Behandlaren förklarade att alla gömda virus nu kommit upp till ytan och är färdiga för att fajtas med. De är inte längre gömda i lever, knutor eller hjärna. Som vanligt fattar jag inte alltid vad hon snackar om men det verkar ju stämma det hon sagt tidigare.

Så nu ska jag gå åtta gånger till (3 tim varje gång) och hoppas på att bli piggelin och orka jobba heltid igen. För det var ju mitt mål. Hennes mål var att göra hela mig frisk och nu har hon bestämt sig för att bota min astma (!) Hon påstår nämligen att alla astmamediciner som jag hällt i mig de senaste 10-15 åren belastar kroppen och hindrar den från att bli frisk.

Så nu har jag slutat med alla astma- och allergimediciner. Jag var livrädd men det verkar gå bra. Fick tips om en nässpray på apoteket (Renässans) och en saltinhalator på hälsokosten (saltpipa) som jag använder för fullt. Saltet verkar avsvällande på luftrör och slemhinnor. Det enda negativa som jag noterat är att jag har lock för höger öra (tinnitusörat) men jag hoppas att det går över snart för jag hör lite dåligt.

Jag måste sluta med p-pillrena också, de är tydligen riktigt farliga. Kan inte komma på något bättre prevetivmedel bara. Får nog snacka med gubben om ett "litet" klipp. Undrar om han kommer gilla den idén?

Just ja, sen har ju ett av de fyra bokförlagen hört av sig med negativt besked. Det gick så fort att jag tror att de inte har läst manuset.

Ha det gott!

Dags att börja hoppas igen :D

Idag har jag skickat iväg bokmanuset till ytterligare fyra bokförlag. Skrev ett följebrev till den där jag berättade om mig själv och om min vision och mål om vad jag skriver och varför. Hoppas att de gillar både det och manuset!

Nu måste jag vänta allt ifrån 6 veckor till 3 månader. Väldigt olika hur mycket tid de vill ha på sig. Får hoppas att jag hört något från dem alla innan vi åker till USA den 15 juni.

Nu när det är påsk så har jag rensat lite i garaget. Jag förstår inte varför det blir så varje år. Drivor med saker precis innanför dörren så att man knappt kommer in! Nu har jag gjort fyra högar; kastas, sparas, ges bort och säljas. Hoppas att det går att sälja bara, för jag kan behöva lite pengar inför resan då behandlingen gör hål i budgeten!

Nu ska jag göra ägghalvor. Mm, det bästa med påsken...

GLAD PÅSK!

Nytt på min blogg

Jag har lagt till Reaktioner på min blogg.

Ibland kan det ju kännas som det tar lite för lång tid att kommentera något så istället så har jag nu fyra knappar som ni kan klicka i. Lite a la Facebook. Gilla, ogilla, intressant osv.

Så klicka på nu!

Byte av karriär?

Kvinnan som behandlar mig tyckte att jag borde vidareutbilda mig. Hon tyckte inte att det verkade som om jag fick tillräckligt med stimulans på mitt nuvarande arbete. Hon kan ha rätt, jag tycker inte alltid att det är så roliga arbetsuppgifter. Förutom tidningen som vi arbetar med. Den är roligt! Fast den tar ju inte så mycket tid, den kommer ut varannan månad. Den ges ut till alla sekreterare inom divisionen jag arbetar på.

Kvinnan menade säkert att jag skulle få någon slags kompetenshöjning på mitt nuvarande arbete men jag kan ju inte låta bli att vara lite drastisk och tänka stort. Jag gick därför in på arbetsförmedlingens hemsida och gjorde ett intressetest, för att se vad jag skulle passa att arbeta med.

På första plats kom "informera" där bland annat sekreterare var med (det jag redan är alltså), på andra plats kom "litteratur, film, musik etc" där bland annat författare var med (det jag allra helst vill bli alltså) och på tredje plats kom "ge stöd och råd" där bland annat kurator fanns med.

Bland alla jobbförslag fanns två som jag inte tänkt på men som verkade intressanta. Curator och förlagsredaktör. En curator har hand om konstutställningar. Eftersom jag älskar konst och tycker om att arrangera saker så vore det riktigt spännande. En förlagsredaktör hjälper författare med språket och med faktafel innan boken publiceras. En förlagsredaktör behöver ha språkkänsla, vara allmänbildad samt att ha ordningssinne. Låter lite grann som jag :P

Tyvärr så är båda två väldigt små yrkesgrupper och svåra att få jobb inom. Dessutom har jag varken utbildning inom konstvetenskap eller litteraturvetenskap. Fast det skulle vara väldigt roligt att studera det!

Jag kan inte heller låta bli att reflektera över vad andra människor har sagt att jag skulle passa att arbeta med genom åren. Min farmor tyckte att jag skulle passa som kallskänka eftersom jag var så duktig på att lägga upp mat och annat fint. Själv ville jag bli tandhygienist. Min faster var det och jag hade fått hjälpa henne "slurpa" folk i munnen en del lov och tyckte att det var så roligt. Jag praktiserade på folktandvården i nian och var fortfarande säker på att jag ville bli det. Men jag hade för dåliga betyg och kom inte in på utbildningen. Då lyckades pappa övertala mig att gå ekonomisk linje istället på gymnasiet trots att jag tycker ekonomi är det tråkigaste som finns.

Efter gymnasiet ville jag bli hotellreceptionist. Jag påbörjade en utbildning till det men den var riktigt dålig, omotiverade lärare och en ännu mer omotiverad rektor. Jag hoppade av skolan och började arbeta på tingsrätten i Huddinge istället.

Under åren har en person tyckt att jag skulle passa som fritidsledare, en tyckte att det var slöseri med talang eftersom jag inte jobbade inom skolan, flera personer har sagt att jag borde bli författare, en tyckte att jag skulle bli bibliotekarie. Nu senast var det ett par som tyckte att jag skulle passa förträffligt som barnmorska. Ja, det är väl alla småflickors dröm men jag har aldrig funderat allvarligt på det. Skulle vara trevligt dock.

Fast egentligen tror jag att största problemet med mitt jobb idag är att jag sitter i Huddinge och skriver journaler åt en avdelning i Solna. Jag känner inte riktigt att jag är en del av verksamheten. Jag vet ju inte ens hur läkarna ser ut som jag skriver åt! Och jag är en social person. Dessutom så kunde det vara lite trevligt att få lite feedback ibland. I nästa vecka har jag utvecklingssamtal med chefen. Passar ju ganska bra när jag har så många funderingar. Får hoppas att hon har några bra förbättringsförslag och kanske en roligt utbildning att komma med!

Nobben igen...

Bokförlaget har hört av sig. De hade läst min bok med största intresse men tyvärr så hade de inte utrymme för den i sin utgivning. Flummigt svar, förstår inte riktigt vad de menade med det. Antar att de tyckte den var usel. Eller nåt.

Men jag är imponerad av deras snabbhet, en vecka bara tog det.

Först blev jag besviken förstås men så tänkte jag på en manlig barn- och ungdomsförfattare som jag läste om för en tid sedan. Han berättade att det tog lång tid för honom innan han fick något publicerat. Han skulle faktiskt kunna tapetsera en liten toalett med alla refuseringsbrev han hade fått genom åren. Idag har han gett ut många barn- och ungdomsböcker.

Jag kommer att skicka in samma bok till fyra andra förlag i nästa vecka för jag tycker den är mycket bra. Till hösten har jag planerat att gå en kvällskurs i barnboksförfattande. Ska bli trevligt och lärorikt. Kanske kan jag också få klart för mig vad mina böcker faller på. Lärare är en känd barnboksförfattare.

Jag är faktiskt piggare nu. Innan jag började på behandlingen så var jag alltid tvungen att gå och lägga mig en stund när jag kom hem från jobbet. Det första jag gjorde var att gå in i sängkammaren och dra ner rullgardinen och hoppa ner i sängen. Ibland somnade jag, ibland vilade jag bara. Ibland orkade jag inte göra någonting efter det, ibland orkade jag laga mat.

Nu har jag inte längre något behov av att lägga mig i sängen. Jag vill alltid vila när jag kommer hem men det räcker med att halvligga i soffan eller sitta framför datorn en stund. Så skönt! Jag är mycket trött när jag ska gå och sova för natten men det är helt underbart att orka sitta uppe på kvällarna och prata med familjen.

I morgon ska jag gå min nionde gång på behandlingen. Därefter är det tre veckors paus innan behandlingen börjar med nio gånger till. Sen är jag riktigt piggelin! Hoppas jag :)

Bokförlag och behandling

Jag har äntligen orkat ta tag i och ringa bokförlaget som jag skickade in mitt manus till i slutet av oktober. Jag har ju inte hört något ifrån dem trots att de brukar ge svar inom två månader.

Jag fick prata med en trevlig tjej som hette Therese. Det visade sig att mitt manus inte kommit fram. Hon letade ordentligt men kunde inte hitta något. Vad som hände i oktober kunde hon inte svara på eftersom hon inte jobbade där då. Hon bad mig skicka in manuset på nytt och det gjorde jag illa kvickt. När hon mottagit det så mejlade hon mig och berättade att hon skulle läsa den på en gång och sedan ta upp den till diskussion i deras manusgrupp.

Jag tänker att det kanske inte bara är dåligt det som hänt. Nu kommer hon ju ihåg mitt namn och har pratat med mig. Kanske, kanske kan det ge mig lite plus när den ska bedömas. Så nu går jag och väntar och väntar igen...

Angående behandlingen så håller vi på för fullt både dottern och jag. Dottern mår redan bättre efter bara två behandlingar och jag mår lite bättre efter sju. Men jag får skylla mig själv, säger damen som behandlar oss, eftersom jag lusat ner mig kropp med kortison i så många år. Då tar det längre tid. Fast det tar jag inte åt mig av för jag har ju bara lyssnat på läkarna och vad de ansett varit bäst.

Jag har sänkt mina doser astmamediciner dock och det har gått bra. Svårt att förstå eftersom jag senast i höstas var så dålig i min astma att jag knappt kunde gå i trappor. Men jag antar att behandlingen är verksam. Det går inte att förklara på annat sätt. Helt vågar jag inte sätta ut medicinerna utan läkares råd och hjälp. En sådan ska jag träffa i nästa vecka. Antar att han kommer tycka att jag är helt vrickad.

Men mer om den fortsatta behandlingen nästa gång. Och glöm inte att hålla tummarna att de ska gilla min bok!!!

Hoppas det händer nåt snart...

Livet är inte så jätteroligt just nu måste jag erkänna. Jag är trött hela tiden och orkar inte göra något annat än att jobba. De flesta dagarna så sover jag en timme när jag kommer hem från jobbet och sedan går jag upp och lagar mat. Sedan ligger jag på soffan eller i min säng och bara väntar på att klockan ska bli nio så att jag får sova.

Dessutom så har min dotter börjat få smärtattacker igen. Hon hade det för ca två år sedan vid flera tillfällen och det var då vi äntligen fick komma till smärtkliniken. På smärtkliniken fick hon förståelse för att hon hade det jobbigt. De förklarade att nerverna signalerade smärta fast hon inte borde ha ont. Sen fick hon gå till en psykolog som försökte lära henne att leva med smärtan. Det var det bästa vi hade hört efter besök hos 7-8 specialister som inte kunde hjälpa henne, så vi köpte det och försökte göra som de säger. Nu har smärtattackerna kommit tillbaka och det är riktigt jobbigt att se henne ha så ont att hon skakar. Hennes sorg över att må så här är nästan ännu värre att se.

Så för två veckor sedan bad jag till Gud och sa att nu får det vara nog. Jag orkar inte se henne plågas mer. Hon har snart haft ständig värk ifyra år. Jag bad honom också att hjälpa till och leda mig dit där hon kommer att få hjälp. Jag bad detta flera kvällar i rad.

På söndagen fick hon en smärtattack mitt under mötet. Efter mötet kom flera människor fram och ville ge tips och råd om folk som kunde hjälpa henne. Jag lyssnade med ett öra för förutom specialistläkare så har vi besökt ett antal alternativa behandlingar som inte har hjälpt någonting. Jag och min dotter är trötta på att läga tid och pengar som inte leder någonstans.

Söndagen efter kom en kvinna i kyrkan fram till oss med en broschyr om en terapi som skulle hjälpa dottern trodde hon. Hon berättade också en fantastisk berättelse om hur hon hade letts dit på ett märkligt sätt, som om det var meningen att det skulle ske, dörrar som borde varit låsta öppnades osv. Jag tog artigt lappen och lovade att kolla på hemsidan. Det gjorde jag inte.

På måndagen ringde kvinnan och sa att hon hade ordnat en tid till dottern redan tisdag morgon. men då hade dottern nationellt prov i skolan så hon kunde inte gå. Hon föreslog då att jag skulle gå istället, det skulle säkert vara bra för mig och min trötthet också. Jag tackade artigt nej och gick och lade mig för att sova.

På morgonen när jag var yrvaken kom en tanke till mig. Tänk om det här är bönesvaret som jag så gärna ville ha. Tänk om det här kommer att hjälpa min dotter. Det vore ju väldigt oartigt att tacka nej till hjälp man får, eller hur? Hastigt och lustigt bestämde jag mig för att gå dit själv och ta reda på vad detta var för någonting.

Sagt och gjort, jag åkte dit. Kvinnan berättade en hel del om behandlingen, hur den gick till och varför det hjälpte. Hon berättade om otaliga människor som hon hade hjälpt. Hon lovade att min dotter skulle bli smärtfri och glad. Hon lovade även att jag skulle bli pigg och orka jobba heltid igen. Det lät nästan för bra. Jag tvivlade men ändå hoppade jag på det, både för min dotters del och för min egen del. Jag är livrädd att det inte ska göra oss bättre men det känns som om det är värt ett försök. Jag har blivit ledd dit och som vi har det just nu så har vi inget liv. Inget roligt liv i alla fall.

Januari har varit seg...

Trött, trött, trött. Har inte kunnat utföra så mycket pga denna trötthet. Jag har inte fått något skrivet för först funkade inte armen och sedan var jag trött (jag vet att jag tjatar).

Jag blev dessutom less på alla förkylningar som kommer över mig med jämna mellanrum så jag gick till hälsokosten och killen i affären lurade på mig en hel del tabletter som skulle öka immunförsvaret. Dyrt blev det. Men eftersom förkylningarna har kommit med fyra veckors mellanrum så borde jag se resultat om en vecka. Ska det fungera eller inte? Har jag kastat bort pengarna?

Lite har jag ialla fall gjort. Jag har funderat lite mer på det där med att skriva lättlästa böcker. Jag tog mig en sväng på internet och såg vad jag kunde hitta där. Jag hittade ett bokförlag som bara ger ut lättlästa böcker för barn och ungdomar. Där hittade jag lite riktlinjer som man kan gå efter för att se om man skriver lättläst.

Jag lärde mig att det finns ett läsbarhetsindex som man kan kolla sina texter i. Det heter LIX. Helt enkelt kan man klistra in sin text där och sedan räknar den automatiskt ut vad för LIX boken man skrivit har. Jag plockade ut några bitar ur en av mina böcker och testade. Mitt LIX var mellan 15-31. Kanske inte så bra eftersom de endast ger ut böcker med LIX under 20.

Men jag förstod ganska snabbt vad för fel jag har i texterna. Jag använder för långa sammansatta ord. Men det är ju ganska lätt att ändra. Jag får dela upp orden eller ändra dem till enklare helt enkelt.

Men det är inte bara läsbarhetsindex de går på utan även på hur många personer som finns med i boken, hur många platser boken utspelar sig på osv. Det får inte vara några parallellhistorier t.ex. Jag känner väl att där har jag nog redan fattat en del. Skönt att man inte behöver ändra allt.

Som bonus på allt det här inbjöd de mig att skicka in mina böcker till dem för bedömning inför eventuell utgivning. Vi får se vad det blir av det.

Nyår

Jag trodde faktiskt att jag skulle klara mig. Naivt va? Med både make och son förkylda så var det givet att jag också skulle bli förkyld. Första dagen på året också, och jag som lovat mig själv att jag inte ska vara lika mycket sjuk detta år som förra. Bra början va?

Men lite orkade jag göra i alla fall. Jag gick igenom alla mina papper i mitt sängbord. Helt otroligt mycket som får plats där. Då hittade jag min första bok som jag skrev för 9-10 år sedan - Clara och hästskojarna. Jag kunde ju inte låta bli att krypa upp i sängen och läsa den. Det tog en timme blankt. Sist jag läste den var för fyra år sedan. Då läste jag den för Angelina eftersom hon skulle fylla 12 år, tjejen i boken är nämligen 12 år. Jag måste säga att den är mycket bra, och spännande.

Min önskan har varit att skriva enkla böcker så att även de med läs- och skrivsvårigheter ska orka läsa och få in en läsglädje. Jag tycker själv att jag har en fallenhet för det enkla så att säga. Och med två barn med dyslexi så vet jag hur svårt det är att motivera dem till att läsa böcker. Ofta måste de läsa böcker som är menade för yngre barn eftersom det är det enda de orkar komma igenom i textmängd. Detta är självklart något som jag kommer att fortsätta med.

Men senaste halvåret har jag funderat mycket över att jag vill utveckla mitt skrivande lite. Att få skriva lite mer invecklat. Jag har flera gånger sagt att jag vill skriva som Stephenie Meyer gör. "Jasså, du vill skriva om vampyrer" har jag alltid fått som kommentar då. Men, nej. Det vill jag inte. Det är hennes skrivsätt jag vill åt, jag tycker om det sätt hon skriver på. Trots att förstå-sig-påare påstår att hon skriver som en kratta så tycker jag om det. Deras åsikter är inget att bry sig om, hon har sålt 65 miljoner böcker med sin kratt-stil!

Så nu har jag plockat fram "Om jag kunde drömma" igen och försöker få in lite av hennes känsla i mitt skrivande. Sedan övar jag på olika scenarion i mitt inre med min egen frontfigur i den tänkta boken om Laura, en snart 16-årig flicka och hennes äventyr. Önskar mig lycka till!

Sen har jag hunnit fundera lite på nyårslöften. De senaste fem åren har jag istället för de klassiska nyårslöftena skrivit ner saker som jag vill ska hända, saker jag ska sluta göra och saker som jag vill lära mig. Det är mycket effektivt vill jag lova. Efter ett halvår kollar jag igenom om jag är på rätt väg och efter ett år summerar jag det hela och skriver en ny för nästföljande år. Det allra mesta har då varit uppfyllt. Det är mer som mål än löften och därför lättare att uppfylla.