Jag har äntligen orkat ta tag i och ringa bokförlaget som jag skickade in mitt manus till i slutet av oktober. Jag har ju inte hört något ifrån dem trots att de brukar ge svar inom två månader.
Jag fick prata med en trevlig tjej som hette Therese. Det visade sig att mitt manus inte kommit fram. Hon letade ordentligt men kunde inte hitta något. Vad som hände i oktober kunde hon inte svara på eftersom hon inte jobbade där då. Hon bad mig skicka in manuset på nytt och det gjorde jag illa kvickt. När hon mottagit det så mejlade hon mig och berättade att hon skulle läsa den på en gång och sedan ta upp den till diskussion i deras manusgrupp.
Jag tänker att det kanske inte bara är dåligt det som hänt. Nu kommer hon ju ihåg mitt namn och har pratat med mig. Kanske, kanske kan det ge mig lite plus när den ska bedömas. Så nu går jag och väntar och väntar igen...
Angående behandlingen så håller vi på för fullt både dottern och jag. Dottern mår redan bättre efter bara två behandlingar och jag mår lite bättre efter sju. Men jag får skylla mig själv, säger damen som behandlar oss, eftersom jag lusat ner mig kropp med kortison i så många år. Då tar det längre tid. Fast det tar jag inte åt mig av för jag har ju bara lyssnat på läkarna och vad de ansett varit bäst.
Jag har sänkt mina doser astmamediciner dock och det har gått bra. Svårt att förstå eftersom jag senast i höstas var så dålig i min astma att jag knappt kunde gå i trappor. Men jag antar att behandlingen är verksam. Det går inte att förklara på annat sätt. Helt vågar jag inte sätta ut medicinerna utan läkares råd och hjälp. En sådan ska jag träffa i nästa vecka. Antar att han kommer tycka att jag är helt vrickad.
Men mer om den fortsatta behandlingen nästa gång. Och glöm inte att hålla tummarna att de ska gilla min bok!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar