När vi var i USA i somras så besökte vi en massa häftiga platser och gjorde en massa häftiga saker, fem veckors farande runt i bil och jag tror inte att jag lyckats smälta allt än som vi varit med om. Och det är ju trevligt att tänka tillbaka på nu när det börjar bli mörkt och kallt i det här landet.
Men det finns ett tillfälle som min dotter och jag återkommer till gång på gång och det är på väg till Grand Canyon i Arizona när vi stannade bilen och gick ur för att jag ville fota några träd i Josua Tree Forrest. Det var hett ute men det blåste också - det blåste hett. Något som min dotter och jag inte varit med om tidigare då vi inte har rest så mycket än i våra liv. Min dotter ställde sig mitt på vägen, sträckte ut armarna och bara njöt av de varma vindarna.
Sedan fick jag för mig att jag skulle fota dottern bredvid ett träd och vi lämnade vägen för att hitta ett bra träd. Då ropade maken förfärat från bilen (han vägrade gå ur den eftersom det var för varmt ute enligt honom): Ni kan inte gå där för det finns ormar och skorpioner! Maken har bott i USA i sin ungdom och var inte lika naiv som oss dumma oberesta svenskar. Vi vände genast om för vi ville varken bli stungna eller bitna.
Ganska ofta så drömmer vi oss tillbaka till de heta vindarna och fnissar över att vi inget visste om ormar och skorpioner. När vi tänker på USA är det just dit vi vill tillbaka till. Man kan säga att det var ett magiskt ögonblick. Jag har samlat många magiska ögonblick i mina dagar och alltid så är det små enkla saker som sker som blir magiska. Man behöver inte se Grand Canyon, Las Vegas eller shoppa på någon stor outlet, det är de små sakerna som gör det. Det är de små sakerna som hamnar i de magiska ögonblickens ask.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar