Sommarsemester!

Jag har berättat tidigare att vi ska åka till USA, Utah, i sommar. En familj som bor i Draper frågade oss om vi kunde byta hus och bil med varandra och vi tyckte det var ett smidigt och lite billigare sätt att semestra i Utah så vi hoppade på det.

Men så har de dragit på att köpa biljetter och vi började undra ifall de skulle ångra sig och då skulle vi stå där med flygbiljetter och 5 veckors vistelse i USA utan boende och bil. Att bo på hotell och hyra bil är inte riktigt medräknat i vår budget så vi var lite oroliga här ett par månader.

MEN nu har de köpt biljetter, dyra sådana pga vulcanaska och sånt, så arrangemanget blir av som vi hade tänkt oss. De kommer till Sverige dagen efter vi åkt och de åker hem fyra dagar efter vi kommit hem. De dagarna bor de lite trångt hemma hos hans mamma.

Så nu kan jag äntligen börja planera för vad vi ska göra "over there" och kontaka lite roliga människor som vi vill träffa. Jag är supertaggad över det här, kan nästan inte tänka på något annat.

Men nu i Valborg ska vi åka till goda vänner i Borås. Det var länge sedan vi träffades så det ska bli riktigt roligt! Kommer att ta en liten sväng förbi Cloettas chokladfabrik på vägen och köpa lite billigt godis :P

Biolight

Nu har jag påbörjat den andra delen av behandlingen och min dotter har paus i sin.

I min paus så mådde jag jättedåligt. Det hade behandlaren inte sagt att jag skulle göra men det gjorde jag. Det var som om kroppen gick igenom varenda del som jag tidigare haft problem med, en del i taget. Först hade jag ont några dagar i bihålorna, sen var jag sjukligt trött ett par dagar, sen fick jag ont i magsäcken, tinnitusen blev värre och det lät som en hel orkester i örat istället för en oskyldig liten ton, jag fick mellanblödningar och mina öron kliade och var röda samt en åkomma som jag inte haft tidigare - ömhet under vänster revbensbåge. När några dagar gått gick symtomen över för att börja någon annanstans. Dessutom var jag trött och grinig. Jag ville må bra!

Behandlaren förklarade att alla gömda virus nu kommit upp till ytan och är färdiga för att fajtas med. De är inte längre gömda i lever, knutor eller hjärna. Som vanligt fattar jag inte alltid vad hon snackar om men det verkar ju stämma det hon sagt tidigare.

Så nu ska jag gå åtta gånger till (3 tim varje gång) och hoppas på att bli piggelin och orka jobba heltid igen. För det var ju mitt mål. Hennes mål var att göra hela mig frisk och nu har hon bestämt sig för att bota min astma (!) Hon påstår nämligen att alla astmamediciner som jag hällt i mig de senaste 10-15 åren belastar kroppen och hindrar den från att bli frisk.

Så nu har jag slutat med alla astma- och allergimediciner. Jag var livrädd men det verkar gå bra. Fick tips om en nässpray på apoteket (Renässans) och en saltinhalator på hälsokosten (saltpipa) som jag använder för fullt. Saltet verkar avsvällande på luftrör och slemhinnor. Det enda negativa som jag noterat är att jag har lock för höger öra (tinnitusörat) men jag hoppas att det går över snart för jag hör lite dåligt.

Jag måste sluta med p-pillrena också, de är tydligen riktigt farliga. Kan inte komma på något bättre prevetivmedel bara. Får nog snacka med gubben om ett "litet" klipp. Undrar om han kommer gilla den idén?

Just ja, sen har ju ett av de fyra bokförlagen hört av sig med negativt besked. Det gick så fort att jag tror att de inte har läst manuset.

Ha det gott!

Dags att börja hoppas igen :D

Idag har jag skickat iväg bokmanuset till ytterligare fyra bokförlag. Skrev ett följebrev till den där jag berättade om mig själv och om min vision och mål om vad jag skriver och varför. Hoppas att de gillar både det och manuset!

Nu måste jag vänta allt ifrån 6 veckor till 3 månader. Väldigt olika hur mycket tid de vill ha på sig. Får hoppas att jag hört något från dem alla innan vi åker till USA den 15 juni.

Nu när det är påsk så har jag rensat lite i garaget. Jag förstår inte varför det blir så varje år. Drivor med saker precis innanför dörren så att man knappt kommer in! Nu har jag gjort fyra högar; kastas, sparas, ges bort och säljas. Hoppas att det går att sälja bara, för jag kan behöva lite pengar inför resan då behandlingen gör hål i budgeten!

Nu ska jag göra ägghalvor. Mm, det bästa med påsken...

GLAD PÅSK!

Nytt på min blogg

Jag har lagt till Reaktioner på min blogg.

Ibland kan det ju kännas som det tar lite för lång tid att kommentera något så istället så har jag nu fyra knappar som ni kan klicka i. Lite a la Facebook. Gilla, ogilla, intressant osv.

Så klicka på nu!

Byte av karriär?

Kvinnan som behandlar mig tyckte att jag borde vidareutbilda mig. Hon tyckte inte att det verkade som om jag fick tillräckligt med stimulans på mitt nuvarande arbete. Hon kan ha rätt, jag tycker inte alltid att det är så roliga arbetsuppgifter. Förutom tidningen som vi arbetar med. Den är roligt! Fast den tar ju inte så mycket tid, den kommer ut varannan månad. Den ges ut till alla sekreterare inom divisionen jag arbetar på.

Kvinnan menade säkert att jag skulle få någon slags kompetenshöjning på mitt nuvarande arbete men jag kan ju inte låta bli att vara lite drastisk och tänka stort. Jag gick därför in på arbetsförmedlingens hemsida och gjorde ett intressetest, för att se vad jag skulle passa att arbeta med.

På första plats kom "informera" där bland annat sekreterare var med (det jag redan är alltså), på andra plats kom "litteratur, film, musik etc" där bland annat författare var med (det jag allra helst vill bli alltså) och på tredje plats kom "ge stöd och råd" där bland annat kurator fanns med.

Bland alla jobbförslag fanns två som jag inte tänkt på men som verkade intressanta. Curator och förlagsredaktör. En curator har hand om konstutställningar. Eftersom jag älskar konst och tycker om att arrangera saker så vore det riktigt spännande. En förlagsredaktör hjälper författare med språket och med faktafel innan boken publiceras. En förlagsredaktör behöver ha språkkänsla, vara allmänbildad samt att ha ordningssinne. Låter lite grann som jag :P

Tyvärr så är båda två väldigt små yrkesgrupper och svåra att få jobb inom. Dessutom har jag varken utbildning inom konstvetenskap eller litteraturvetenskap. Fast det skulle vara väldigt roligt att studera det!

Jag kan inte heller låta bli att reflektera över vad andra människor har sagt att jag skulle passa att arbeta med genom åren. Min farmor tyckte att jag skulle passa som kallskänka eftersom jag var så duktig på att lägga upp mat och annat fint. Själv ville jag bli tandhygienist. Min faster var det och jag hade fått hjälpa henne "slurpa" folk i munnen en del lov och tyckte att det var så roligt. Jag praktiserade på folktandvården i nian och var fortfarande säker på att jag ville bli det. Men jag hade för dåliga betyg och kom inte in på utbildningen. Då lyckades pappa övertala mig att gå ekonomisk linje istället på gymnasiet trots att jag tycker ekonomi är det tråkigaste som finns.

Efter gymnasiet ville jag bli hotellreceptionist. Jag påbörjade en utbildning till det men den var riktigt dålig, omotiverade lärare och en ännu mer omotiverad rektor. Jag hoppade av skolan och började arbeta på tingsrätten i Huddinge istället.

Under åren har en person tyckt att jag skulle passa som fritidsledare, en tyckte att det var slöseri med talang eftersom jag inte jobbade inom skolan, flera personer har sagt att jag borde bli författare, en tyckte att jag skulle bli bibliotekarie. Nu senast var det ett par som tyckte att jag skulle passa förträffligt som barnmorska. Ja, det är väl alla småflickors dröm men jag har aldrig funderat allvarligt på det. Skulle vara trevligt dock.

Fast egentligen tror jag att största problemet med mitt jobb idag är att jag sitter i Huddinge och skriver journaler åt en avdelning i Solna. Jag känner inte riktigt att jag är en del av verksamheten. Jag vet ju inte ens hur läkarna ser ut som jag skriver åt! Och jag är en social person. Dessutom så kunde det vara lite trevligt att få lite feedback ibland. I nästa vecka har jag utvecklingssamtal med chefen. Passar ju ganska bra när jag har så många funderingar. Får hoppas att hon har några bra förbättringsförslag och kanske en roligt utbildning att komma med!

Nobben igen...

Bokförlaget har hört av sig. De hade läst min bok med största intresse men tyvärr så hade de inte utrymme för den i sin utgivning. Flummigt svar, förstår inte riktigt vad de menade med det. Antar att de tyckte den var usel. Eller nåt.

Men jag är imponerad av deras snabbhet, en vecka bara tog det.

Först blev jag besviken förstås men så tänkte jag på en manlig barn- och ungdomsförfattare som jag läste om för en tid sedan. Han berättade att det tog lång tid för honom innan han fick något publicerat. Han skulle faktiskt kunna tapetsera en liten toalett med alla refuseringsbrev han hade fått genom åren. Idag har han gett ut många barn- och ungdomsböcker.

Jag kommer att skicka in samma bok till fyra andra förlag i nästa vecka för jag tycker den är mycket bra. Till hösten har jag planerat att gå en kvällskurs i barnboksförfattande. Ska bli trevligt och lärorikt. Kanske kan jag också få klart för mig vad mina böcker faller på. Lärare är en känd barnboksförfattare.

Jag är faktiskt piggare nu. Innan jag började på behandlingen så var jag alltid tvungen att gå och lägga mig en stund när jag kom hem från jobbet. Det första jag gjorde var att gå in i sängkammaren och dra ner rullgardinen och hoppa ner i sängen. Ibland somnade jag, ibland vilade jag bara. Ibland orkade jag inte göra någonting efter det, ibland orkade jag laga mat.

Nu har jag inte längre något behov av att lägga mig i sängen. Jag vill alltid vila när jag kommer hem men det räcker med att halvligga i soffan eller sitta framför datorn en stund. Så skönt! Jag är mycket trött när jag ska gå och sova för natten men det är helt underbart att orka sitta uppe på kvällarna och prata med familjen.

I morgon ska jag gå min nionde gång på behandlingen. Därefter är det tre veckors paus innan behandlingen börjar med nio gånger till. Sen är jag riktigt piggelin! Hoppas jag :)

Bokförlag och behandling

Jag har äntligen orkat ta tag i och ringa bokförlaget som jag skickade in mitt manus till i slutet av oktober. Jag har ju inte hört något ifrån dem trots att de brukar ge svar inom två månader.

Jag fick prata med en trevlig tjej som hette Therese. Det visade sig att mitt manus inte kommit fram. Hon letade ordentligt men kunde inte hitta något. Vad som hände i oktober kunde hon inte svara på eftersom hon inte jobbade där då. Hon bad mig skicka in manuset på nytt och det gjorde jag illa kvickt. När hon mottagit det så mejlade hon mig och berättade att hon skulle läsa den på en gång och sedan ta upp den till diskussion i deras manusgrupp.

Jag tänker att det kanske inte bara är dåligt det som hänt. Nu kommer hon ju ihåg mitt namn och har pratat med mig. Kanske, kanske kan det ge mig lite plus när den ska bedömas. Så nu går jag och väntar och väntar igen...

Angående behandlingen så håller vi på för fullt både dottern och jag. Dottern mår redan bättre efter bara två behandlingar och jag mår lite bättre efter sju. Men jag får skylla mig själv, säger damen som behandlar oss, eftersom jag lusat ner mig kropp med kortison i så många år. Då tar det längre tid. Fast det tar jag inte åt mig av för jag har ju bara lyssnat på läkarna och vad de ansett varit bäst.

Jag har sänkt mina doser astmamediciner dock och det har gått bra. Svårt att förstå eftersom jag senast i höstas var så dålig i min astma att jag knappt kunde gå i trappor. Men jag antar att behandlingen är verksam. Det går inte att förklara på annat sätt. Helt vågar jag inte sätta ut medicinerna utan läkares råd och hjälp. En sådan ska jag träffa i nästa vecka. Antar att han kommer tycka att jag är helt vrickad.

Men mer om den fortsatta behandlingen nästa gång. Och glöm inte att hålla tummarna att de ska gilla min bok!!!