Näst sista gången

När jag var på väg till kursen så köpte jag julkort. Några färdiga på Åhlens och några som man sätter ihop själv på Panduro. Nu känns det lite som om julen är på väg :D

Varje gång jag varit på väg till kursen har jag gått förbi Muffin Bakery och blivit sugen varje gång. Nu hade jag bestämt mig för att idag skulle jag köpa en muffin. Jag var sugen på blåbär, men de hade bara annorlunda smaker. Jag tog en som hette blåbär cheesecake. Den sparade jag till pausen på kursen och gick sedan för att äta en sushi lite längre upp på Drottninggatan. Bara 8 bitar fick jag, jag skulle ju äta muffins sen och jag ville ju inte spräcka bantningen helt. Sushin var god men stället var lite tråkigt och personalen lite nervös av sig på något sätt.

Vilka förväntningar jag hade på muffinsen sedan. I åtta veckor hade jag trånat efter den och nu skulle jag äta den. Den var inte god. Torr och tråkig var den. Åt inte ens upp hela. Blä.

Kursen var bra och mycket trevlig. Vi diskuterade varandras texter och vi börjar bli ganska bra på det nu. Alla utom jag vill säga. Jag har mycket svårt att ge konstruktiv kritik, även om jag blivit lite bättre än vad jag var i början.

Jag fick mycket bra kritik på min berättelse. Vi hade ju skrivit 3 A4 sidor som alla läst på hemma. Jag fick mycket tips om vad som fungerade eller inte fungerade samt lite tips på om vad som borte tas bort och vad som borde läggas till. Det var roligt att höra att de gillade min text också och att de gärna skulle vilja läsa boken för att se vad som händer.

Läxa till nästa vecka är att ta med en text man skrivit och som man är mycket stolt över. Vi ska efter all kritik nu lyfta upp oss så att vi inte får skrivkramp. :D Jag funderar för fullt på vilken text jag ska ta med mig. :P

När jag gick till tåget efter kursen så höll de på att sätta upp jättestora fina kristallkronor längs hela Drottninggatan. Det var jättefint och lös mysigt i den mörka kvällen. Ska försöka ta med mig kameran till nästa vecka så att jag kan visa hur fint det är.

Veckan som gick

Den här veckan när jag gick till kursen så var jag mycket spänd av förväntan. Jag hade skrivit en läxa på 3 sidor. Den läxan skulle kopieras och lämnas till de andra kursdeltagarna så att de under denna vecka kan läsa och sedan ge mig feedback. Jag var ganska nöjd med texten, jag vet att den kan förbättras men i stort sett var jag nöjd.

Sen hade jag med läxa nr 2 också. Vi skulle ha skrivit en berättelse för små barn och den läxan skulle vi läsa upp för varandra under kursen och få feedback direkt. Jag var mycket nöjd med den här texten, det är nog en av de bästa saker jag skrivit enligt min egen åsikt. Mannen och dottern hade också fått läsa och tyckte att det var bra. Självklart vill jag gärna veta vad läraren och de andra kursdeltagarna tyckte om den.

Jag stannade till på ett café på Drottninggatan för att äta. Café La Rose. Ett mysigt café med stora maffiga röda stolar, lagom stark belysning och supertrevlig personal. Jag valde en gulaschsoppa. Den var jättegod och ostsmörgåsen jag fick till var också god. Jag satt där och hade en trevlig stund.

När jag kom till kurslokalen var jag 10 min tidig. Jag satte mig ner och pratade med två andra som redan kommit. Då kände jag mig plötsligt väldigt mätt, oförsvarbart mätt på lite soppa och en ostsmörgås. När det var dags att gå in i kursrummet så började jag att må illa. Så illa att jag var helt säker på att jag snart skulle behöva springa på toaletten. Jag satt som förstenad. Allt jag kunde tänka på var att inte säga något till de andra, inte visa att jag mådde dåligt. Jag satt och avvaktade på vad som skulle hända.

Vi började läsa upp våra alster i turordning. Tre skulle läsa före mig räknade jag ut. Under tiden som de läste och fick feedback så satt jag och försökte låtsas som ingenting. När tjejen bredvid mig började läsa upp sin text började jag svettas. Inte så att det rann men jag var fuktig och det var en obehaglig känsla. Fortfarande försökte jag låtsas som ingenting. Jag ville ju så gärna att det skulle gå över så att jag kunde läsa upp min text och få veta vad de andra tyckte.

Strax innan jag skulle läsa min text försvann illamåendet. Jag kände mig fortfarande kymig men illamående var borta. Jag läste min text och jag fick jättebra feedback. De gillade den också och jag kände mig så glad. Då började jag att frysa. Jag frös så att jag skakade. Konstigt att ingen lade märke till det. Fast de var väl så inne i att lyssna på restrerande texter.

När alla läst klart var det dags för rast. Jag satte på mig jackan och hade den på mig i en halvtimme. Sedan var jag varm igen och mådde nästan helt bra. Kursen löpte på och vi fick en massa bra tips och vi pratade lite extra om våra texter och om vad vi kunde förbättra.

Vilket äventyr. Nu var det bara att ta sig hem också med tåg. Jag försökte läsa lite på tåget men det gick inte för jag började må illa igen. Men väl hemma mådde jag bra och jag kunde somna utan problem. Fast jag kan ju inte sluta fundera på vad det var som hände. Matförgiftning? Allergisk reaktion? Inget av dem verkar logiskt men något var det ju.

Upp- och nergångar

Förra veckan var ingen bra vecka. Tyvärr är jag ingen person som kan skriva hur bra som helst när som helst. Jag måste vara på bra humör och i rätt stämning så att säga. I förra veckan var jag inte i stämning. Det var alldeles för mycket störningar runt omkring mig. En bil som blev påkörd, en diskmaskin som gick sönder, en dotter som hade ångest inför prov och inlämningsuppgifter.

Jag knåpade ihop en liten text på lunchen samma dag som kursen. Blev ganska nöjd med den men den var lite klyschig, rent av ett kärleksdravel. Och när jag läste upp den så hade de på kursen inget att säga typ, varken bu eller bä. Istället började de diskutera en annan i gruppens berättelse. Och jag tänkte: Jaha, det här går ju helt i stil med denna vecka som inte borde fått vara till. Nästa vecka tack!

Och den här veckan är faktiskt bättre. Vilken tur att saker och ting kan bli bättre. Vi har i läxa till nästa gång att skriva 3 st A4 om vad vi vill, förslagsvis boken vi jobbar på. Det ska bli så roligt.

Och just ja, mat. Jag åt på Café Belmondo på Drottninggatan. Trevligt fik med mysiga sittplatser och lagom belysning. Jag valde en kycklingsallad (har börjat banta) men hur jag än försökte se positivt på salladen och hur jag än försökte tala till mina smaklökar så kunde jag inte komma ifrån att den smakade som McDonalds kycklingsallad - en massa olika salladsorter, en varm kycklingbit på toppen och ett par stycken körsbärstomater. Den enda skillnaden var väl att den här salladen var dubbelt så dyr. Jag var alltså inte speciellt imponerad.

Nu blir det nya friska tag nästa vecka!

Roligt :D

Förra veckans läxa var ju att vi skulle skriva en text och sedan skriva om samma text i en annan genre. Jag tänkte att jag skulle skriva en Fantasytext och det gjorde jag. Det var hur kul som helst! Lite klyschigt med drakar och sånt men ändå. Det var den roligaste uppgiften hittills. Och när vi läst upp våra alster så verkade det som om de andra gillade det jag skrivit, inte helt fel det heller. Och så fick vi lära oss varför vi skulle göra den här uppgiften. Det var för att vi skulle öva på att bli friare i vårt skrivande och släppa lös fantasin. Och den fungerade jättebra för mig. Kanske ett knep man kan ta till när man känner att ens texter är lite tråkiga och behöver lite krydda.

Den här veckans läxa är att skriva ett kärleksmöte men vi ska tänka oss att vår huvudperson i boken vi skriver på är av det motsatta könet. Säker ännu en övning för att få oss bli friare i vårt skrivande för att få texterna mer levande. Har ännu inte skrivit något eftersom dottern ligger efter i skolan och vi måste plugga med henne varje kväll. Men jag ska nog få en liten tid innan det är dags för kursen.

Sen var jag ju och åt lite mat innan kursen i förra veckan också. Den här gången blev det Buon Appetito på Drottninggatan. Jag åt en himmelskt god pasta med oxfilé och zuccini. Kanske lite dyrt för en vardagskväll men, men. Restaurangen var jättemysig och herrarna som serverade stiliga :D Inte så dumt alls.

Flyt och mat

Den här veckan har allt känts jättbra. Konstigt hur man kan kastast fram och tillbaka så mellan känslan av att vara värdelös och känslan av att man är bra och kommer att bli utgiven.

Den här gången pratade vi en del om hur viktigt språket är och att man måste bearbeta texterna så att det blir bra. Jag funderade lite över de som inte gör det men som har slagit ändå. Men läraren sa att man inte ska nedlåta sig till det för texten är viktigast och det är väldigt få som inte skriver bra som har lyckats.

Jag antar att det har med yrkesstolthet att göra och sin egen stolthet att göra bra ifrån sig. Jag har alltid tänkt att berättelsen är viktigast, en del tycker att srpåket är viktigast. Just nu tror jag att det är kombinationen. För mig är det så i alla fall, jag gillar inte att läsa vackra ord utan en vettig handling.

Det var trevlig stämning på kursen den här veckan och det var som om vi den här gången var mer kritiska mot oss själva än mot de andra. Men det var inspirerande och jag hade ingen som helst lust att gå till jobbet dagen efter. Jag ville bara sitta hemma och skriva!

Till nästa gång ska vi skriva samma text två gånger - i två olika genre. Det blir en svår nöt att knäcka men inte omöjlig.

Nu till något annat. Jag åker till kursen direkt efter jobbet och jag måste ju äta något. Så jag har börjat testa lite olika hak längs Drottninggatan.

Första gången testade jag Kebab House på Gamla Brogatan. Jag hade hört att kebaben var så god där. Den var ju rätt god då jag åt den men under hela kvällen så kände jag mig flottig runt munnen och händerna stank kebab trots att jag tvättat mig med tvål flera gånger. Usch.

Andra gången var jag på Drottninghof. Tog erbjudandet Fläsknoasiette. Det var gott, restaurangen var trevlig och jag fick bra service. Det var ingen gastronomisk upplevelse men det hade jag inte väntat mig på deras billiga snabba erbjudande. Kan mycket väl tänka mig att gå dit igen med maken och testa deras ordinarie meny.

Tredje gången var jag på Restaurang London på Bryggargatan. Jag testade ett erbjudande även här - fish and chips. Har fina minnen från London då vi åt det och det var underbart gott. Det här var uselt. Det var nästan bara panering och ingen fisk. Pomfritten var blandad med en massa småbitar som var stenhårda och det såg inget trevligt ut. Dessutom så glömde de erbjuda mig något att dricka! Stort minus. Kan dock tänka mig att gå dit igen och prova något annat från deras ordinarie meny för det som de andra åt såg mycket godare ut.

Vi får se vart jag hamnar nästa gång...

Bra vecka

Det har varit en jobbig men bra vecka. Det tog lite tid men nu har mitt självförtroende kommit tillbaka och det är roligt att skriva igen.

Dessutom så har jag börjat förstå hur jag kan förbättra mina texter och det var ju det som var målet med den här kursen för mig. Jag har också börjat förstå varför jag inte tidigare har gillat att redigera mina texter - jag har ju inte förstått vad jag ska förbättra. Men nu är det ändring på det.

Fast jag har en bit kvar märker jag eftersom jag inte kan ge de andra i gruppen konstruktiv kritik. Jag vet vad jag gillar och inte gillar men kan inte förklara varför. Jag hoppas att jag lär mig det också innan kursen är slut.

Ha en underbar helg!

Motgångar

Det här veckan har inte riktigt gått som jag vill. Först fick jag tillbaka det sista manuset från ett bokförlag. Som jag redan gissat ville de inte ge ut boken. Och eftersom det tagit en sådan tid och jag varit övertygad om att den aldrig kom fram till dem så blev jag inte så ledsen.

Sen läste jag upp min läxa till skrivarkursen för min dotter och hon totalsågade den. Den var för snäll och för mesigt och jättetråkig enligt henne. Fast på något sätt kunde jag ju förklara bort att hon inget kunde om böcker och bra berättelser.

Sen kom kvällen för skrivarkursen och jag läste upp mitt verk där också. Jag fick en massa synpunkter på det jag skrivit. Jag kan ju inte påstå att de var elaka men det var jobbigt ändå att höra kritiken. Jag kan lugnt säga att mitt självförtroende fick sig en ordentlig knäck. Nu känns den här kursen helt plötsligt inte alls lika rolig längre. Fast om jag känner mig rätt så kommer jag ganska snart ha skakat av mig det och återigen börja skriva för att jag bara älskar det och inte kan låta bli.

Det som är intressant i gruppen är att vi är så olika i våra skrivsätt. Jag är så imponerad av de andra och önskar att jag hade lite av alla i mig. Men jag kan inte skriva lika fantasirikt som en av dem, inte lika djupt som en annan av dem, inte med samma faktainnehåll som en tredje eller lika fantastiskt bra för mindre barn som en fjärde. De är helt klart inspirerande för mig och jag hoppas att det kan berika mitt skrivande framöver.