Skrivarkurs

Jag har ju som bekant börjat på skrivarkurs. Jag har redan efter bara två gånger lärt mig en massa nyttiga tips till mitt skrivande. Läraren är jättebra och kurskamraterna jättetrevliga. Det kan inte bli bättre med andra ord.

Första gången så kände jag att jag fick bekräftelse på att jag redan förstått många saker rätt. Det var trevligt. Andra gången insåg jag att jag är ganska usel på att skriva. Det var inte lika trevligt. Jag fick till och med problem med att skriva läxan pga den insikten, och det som bara brukar rinna ur mig. Men jag tror att jag har kommit över det nu, läxan är skriven och inskickad till läraren. Det viktigaste jag har lärt mig hittills är att man kan arbeta med sina texter, och hur.

Den här veckan ska vi läsa våra texter för varandra och sen ska vi kritisera varandras texter. Det ska bli riktigt intressant att höra vad de andra tycker. Bara jag inte blir ledsen. Fast det kanske är bra att lära sig den "hårda" vägen, då kommer jag ju ihåg hur jag inte ska göra. :D Men skämt å sido så är ju hela meningen med kursen att mina svaga och starka sidor ska komma fram så att jag kan utvecklas och bli bättre. Jag är jätteglad att jag började på kursen!

Sommarminnen

När vi var i USA i somras så besökte vi en massa häftiga platser och gjorde en massa häftiga saker, fem veckors farande runt i bil och jag tror inte att jag lyckats smälta allt än som vi varit med om. Och det är ju trevligt att tänka tillbaka på nu när det börjar bli mörkt och kallt i det här landet.

Men det finns ett tillfälle som min dotter och jag återkommer till gång på gång och det är på väg till Grand Canyon i Arizona när vi stannade bilen och gick ur för att jag ville fota några träd i Josua Tree Forrest. Det var hett ute men det blåste också - det blåste hett. Något som min dotter och jag inte varit med om tidigare då vi inte har rest så mycket än i våra liv. Min dotter ställde sig mitt på vägen, sträckte ut armarna och bara njöt av de varma vindarna.

Sedan fick jag för mig att jag skulle fota dottern bredvid ett träd och vi lämnade vägen för att hitta ett bra träd. Då ropade maken förfärat från bilen (han vägrade gå ur den eftersom det var för varmt ute enligt honom): Ni kan inte gå där för det finns ormar och skorpioner! Maken har bott i USA i sin ungdom och var inte lika naiv som oss dumma oberesta svenskar. Vi vände genast om för vi ville varken bli stungna eller bitna.

Ganska ofta så drömmer vi oss tillbaka till de heta vindarna och fnissar över att vi inget visste om ormar och skorpioner. När vi tänker på USA är det just dit vi vill tillbaka till. Man kan säga att det var ett magiskt ögonblick. Jag har samlat många magiska ögonblick i mina dagar och alltid så är det små enkla saker som sker som blir magiska. Man behöver inte se Grand Canyon, Las Vegas eller shoppa på någon stor outlet, det är de små sakerna som gör det. Det är de små sakerna som hamnar i de magiska ögonblickens ask.

Opera

Igår satt mannen, dottern och jag bänkade i soffan och sappade mellan TV-kanalerna. Vi fann inget av intresse att titta på tills jag hittade en inspelning av operan Cadmus och Hermione. En opera som jag aldrig tidigare sett. Jag fastnade direkt. Min man och min dotter tittade oförstående på mig och som på en given signal reste de sig samtidigt och gick därifrån när det förstod att jag menade allvar med att se på operan. Tråkigt för dem och deras dålig musiksmak men det här var en av de vackraste operorna jag lyssnat till. Och kläderna var så färgglada och vackra.

Så medan mannen och dottern gick in på sina rum så passade jag på att fly till operans värld. Ett trevligt avbrott från alla politiska utfrågningar, debatter och dueller vilket har dominerat TV alldeles för länge enligt mig.

Jag har inte älskat opera hela mitt liv utan det har kommit sedan jag blev vuxen. Jag tror att många människor behöver lära sig tycka om opera. Dessutom så måste man lyssna på opera, jag menar att man nog inte kan ha en opera på i bakgrunden för att uppskatta den. Det är min teori i alla fall.

Tyvärr är det inte så många i min bekantskapskrets som gillar opera. Oftast så brukar jag bara lyckas locka med mig vänner en gång på opera, sedan är de nöjda. En av mina väninnor har varit med mig två gånger. Min man har varit med en gång och trots att vi då såg "Cosi van tutte" som har bland de vackraste musiken till operor så tyckte han inte om det. Han påstod att han led och att han efter pausen istället för att titta på scenen tittade på mig. Han fann det roligare att se hur jag reagerade på operan än att titta på själva operan. Gulligt.

Nu på fredag ska jag på opera igen. Med mig har jag min mamma och det är tredje gången som hon och jag går på opera. Det gör att hon innehar rekordet i antal gånger någon varit med mig på opera :P Vi ska då se "Figaros bröllop" med musik av Mozart. Det ska bli en mycket trevlig kväll!

Sommar, sommar, SOMMMAR!

En av de bästa sakerna med sommaren är P1:s sommarpratare. Varje år har jag som ambition att lyssna till alla sommarpratare men det blir sällan så för man har ju annat också att göra. Visserligen kan man lyssna på dem i efterhand men de har ju bara legat kvar i en månad på webben.

Men i år är det annorlunda, nu ligger fortfarande alla sommarpratare kvar på P1:s hemsida så man kan fortfarande lyssna på dem. Och det är ju tur för mig som var i USA fem av dessa sommarpratarveckor.

Jag fascineras alltid av människor och tycker att man kan lära sig något av alla människor, det är därför jag tycker så mycket om sommar i P1. Oftast är prataren mycket personlig och det ger alltid mer då. Ofta så tycker jag till och med att de som är lite mindre kända ger mer än de andra, jag har ofta blivit överraskade av deras program.

I år var mina favoriter (av de 2/3 som jag lyssnat på): Darin, Micael Bindefeldt och Maria Akraka. Lyssnarnas sommarval - Tina Jansson var mycket intressant och det var även Annika Östbergs omtalade program.
Tyvärr så har man också besvikelser varje år och i år var det Per Morberg och Vanna Rosenberg som gjorde magplask. Jill Johnsson var också en besvikelse för mig, kanske för att hon är en stor idol till mig och jag väntade mig kanske lite för mycket av henne.
Andra som är värda att nämnas är: Annika Sörenstam, Amanda Jensen och Andreas Lundstedt.
Och än är inte sommaren slut för mig - jag har ju fortfarande 1/3 kvar att lyssna på. Tack P1!

Den här veckan börjar jag på Skrivarakademin också. Längtar!!!

Augustibröllop

I lördags var jag och fotograferade ett bröllop. Jag brukar göra det när jag blir tillfrågad. Det brukar bli 1-2 gånger/sommar. Det är inte precis ett lönande jobb, jag fotade dem i fem timmar och därefter har jag lagt ner nästan lika mycket tid till på att redigera fotona. Men jag gör det uppenbarligen inte för pengar utan för att det är roligt. Roligt för att man får vara med om ett sådant speciellt ögonblick i några personers liv.

Det första jag gör när jag blir tillfrågad om jag kan fotografera är att ta reda på vart och när de vill bli fotograferade. Sedan åker jag dit några dagar innan (vid samma tidpunkt som fotograferingen ska ske för att ljuset ska vara liknande) och kollar området för att hitta bra ställen att fotografera dem på. Sedan försöker jag komma på några bra positioner som kan tänkas passa in.

När jag ska fotografera dem är jag där i god tid och sedan presenterar jag mina idéer och ber dem komma med egna förslag på foton. Ofta har de egna förslag men låter mig även ta mina bilder.

Om jag ska fota inne i en kyrka brukar jag även ha kollat upp ljuset i kyrkan innan för att veta vilket ISO jag ska använd där. På bröllop där de vill ha foton inne i kyrkan är jag med där och fotar också hela cermonin. Det var jag denna gång. Därefter blir det självklart foton utanför kyrkan med släktingar och vänner.

Ofta vill de att jag ska följa med på middagen och fota där också. Då blir jag alltid bjuden på mat också, tur annars skulle man nog svimma. Men det är lite stressigt att både äta och bevaka middagen för att fota talare och annat kul som händer. Men rolig att se alla glada människor.

Efter tårtan skurits upp brukar jag åka hem igen och lämna dem att festa ifred. Då börjar den andra delen av fotoarbetet. Jag väljer ut de bilder som är bra och kastar de som är misslyckade. Det tar längre tid än man tror. Den här gången var det ett litet bröllop för bara de närmaste men jag tog ändå 500 bilder. De allra bästa fotona gör jag svart/vita också. Sist lägger jag in alla bilderna i ett bildspel och sätter musik till, en låt för varje del av bröllopet. Det är det absolut roligaste tycker jag.

Sist kommer dagen då brudparet hämtar bilderna på CD-skivor och jag får min lilla slant för besväret. De är alltid mycket glada och tacksamma över mitt arbete.