Nytt på min blogg

Jag har lagt till Reaktioner på min blogg.

Ibland kan det ju kännas som det tar lite för lång tid att kommentera något så istället så har jag nu fyra knappar som ni kan klicka i. Lite a la Facebook. Gilla, ogilla, intressant osv.

Så klicka på nu!

Byte av karriär?

Kvinnan som behandlar mig tyckte att jag borde vidareutbilda mig. Hon tyckte inte att det verkade som om jag fick tillräckligt med stimulans på mitt nuvarande arbete. Hon kan ha rätt, jag tycker inte alltid att det är så roliga arbetsuppgifter. Förutom tidningen som vi arbetar med. Den är roligt! Fast den tar ju inte så mycket tid, den kommer ut varannan månad. Den ges ut till alla sekreterare inom divisionen jag arbetar på.

Kvinnan menade säkert att jag skulle få någon slags kompetenshöjning på mitt nuvarande arbete men jag kan ju inte låta bli att vara lite drastisk och tänka stort. Jag gick därför in på arbetsförmedlingens hemsida och gjorde ett intressetest, för att se vad jag skulle passa att arbeta med.

På första plats kom "informera" där bland annat sekreterare var med (det jag redan är alltså), på andra plats kom "litteratur, film, musik etc" där bland annat författare var med (det jag allra helst vill bli alltså) och på tredje plats kom "ge stöd och råd" där bland annat kurator fanns med.

Bland alla jobbförslag fanns två som jag inte tänkt på men som verkade intressanta. Curator och förlagsredaktör. En curator har hand om konstutställningar. Eftersom jag älskar konst och tycker om att arrangera saker så vore det riktigt spännande. En förlagsredaktör hjälper författare med språket och med faktafel innan boken publiceras. En förlagsredaktör behöver ha språkkänsla, vara allmänbildad samt att ha ordningssinne. Låter lite grann som jag :P

Tyvärr så är båda två väldigt små yrkesgrupper och svåra att få jobb inom. Dessutom har jag varken utbildning inom konstvetenskap eller litteraturvetenskap. Fast det skulle vara väldigt roligt att studera det!

Jag kan inte heller låta bli att reflektera över vad andra människor har sagt att jag skulle passa att arbeta med genom åren. Min farmor tyckte att jag skulle passa som kallskänka eftersom jag var så duktig på att lägga upp mat och annat fint. Själv ville jag bli tandhygienist. Min faster var det och jag hade fått hjälpa henne "slurpa" folk i munnen en del lov och tyckte att det var så roligt. Jag praktiserade på folktandvården i nian och var fortfarande säker på att jag ville bli det. Men jag hade för dåliga betyg och kom inte in på utbildningen. Då lyckades pappa övertala mig att gå ekonomisk linje istället på gymnasiet trots att jag tycker ekonomi är det tråkigaste som finns.

Efter gymnasiet ville jag bli hotellreceptionist. Jag påbörjade en utbildning till det men den var riktigt dålig, omotiverade lärare och en ännu mer omotiverad rektor. Jag hoppade av skolan och började arbeta på tingsrätten i Huddinge istället.

Under åren har en person tyckt att jag skulle passa som fritidsledare, en tyckte att det var slöseri med talang eftersom jag inte jobbade inom skolan, flera personer har sagt att jag borde bli författare, en tyckte att jag skulle bli bibliotekarie. Nu senast var det ett par som tyckte att jag skulle passa förträffligt som barnmorska. Ja, det är väl alla småflickors dröm men jag har aldrig funderat allvarligt på det. Skulle vara trevligt dock.

Fast egentligen tror jag att största problemet med mitt jobb idag är att jag sitter i Huddinge och skriver journaler åt en avdelning i Solna. Jag känner inte riktigt att jag är en del av verksamheten. Jag vet ju inte ens hur läkarna ser ut som jag skriver åt! Och jag är en social person. Dessutom så kunde det vara lite trevligt att få lite feedback ibland. I nästa vecka har jag utvecklingssamtal med chefen. Passar ju ganska bra när jag har så många funderingar. Får hoppas att hon har några bra förbättringsförslag och kanske en roligt utbildning att komma med!

Nobben igen...

Bokförlaget har hört av sig. De hade läst min bok med största intresse men tyvärr så hade de inte utrymme för den i sin utgivning. Flummigt svar, förstår inte riktigt vad de menade med det. Antar att de tyckte den var usel. Eller nåt.

Men jag är imponerad av deras snabbhet, en vecka bara tog det.

Först blev jag besviken förstås men så tänkte jag på en manlig barn- och ungdomsförfattare som jag läste om för en tid sedan. Han berättade att det tog lång tid för honom innan han fick något publicerat. Han skulle faktiskt kunna tapetsera en liten toalett med alla refuseringsbrev han hade fått genom åren. Idag har han gett ut många barn- och ungdomsböcker.

Jag kommer att skicka in samma bok till fyra andra förlag i nästa vecka för jag tycker den är mycket bra. Till hösten har jag planerat att gå en kvällskurs i barnboksförfattande. Ska bli trevligt och lärorikt. Kanske kan jag också få klart för mig vad mina böcker faller på. Lärare är en känd barnboksförfattare.

Jag är faktiskt piggare nu. Innan jag började på behandlingen så var jag alltid tvungen att gå och lägga mig en stund när jag kom hem från jobbet. Det första jag gjorde var att gå in i sängkammaren och dra ner rullgardinen och hoppa ner i sängen. Ibland somnade jag, ibland vilade jag bara. Ibland orkade jag inte göra någonting efter det, ibland orkade jag laga mat.

Nu har jag inte längre något behov av att lägga mig i sängen. Jag vill alltid vila när jag kommer hem men det räcker med att halvligga i soffan eller sitta framför datorn en stund. Så skönt! Jag är mycket trött när jag ska gå och sova för natten men det är helt underbart att orka sitta uppe på kvällarna och prata med familjen.

I morgon ska jag gå min nionde gång på behandlingen. Därefter är det tre veckors paus innan behandlingen börjar med nio gånger till. Sen är jag riktigt piggelin! Hoppas jag :)

Bokförlag och behandling

Jag har äntligen orkat ta tag i och ringa bokförlaget som jag skickade in mitt manus till i slutet av oktober. Jag har ju inte hört något ifrån dem trots att de brukar ge svar inom två månader.

Jag fick prata med en trevlig tjej som hette Therese. Det visade sig att mitt manus inte kommit fram. Hon letade ordentligt men kunde inte hitta något. Vad som hände i oktober kunde hon inte svara på eftersom hon inte jobbade där då. Hon bad mig skicka in manuset på nytt och det gjorde jag illa kvickt. När hon mottagit det så mejlade hon mig och berättade att hon skulle läsa den på en gång och sedan ta upp den till diskussion i deras manusgrupp.

Jag tänker att det kanske inte bara är dåligt det som hänt. Nu kommer hon ju ihåg mitt namn och har pratat med mig. Kanske, kanske kan det ge mig lite plus när den ska bedömas. Så nu går jag och väntar och väntar igen...

Angående behandlingen så håller vi på för fullt både dottern och jag. Dottern mår redan bättre efter bara två behandlingar och jag mår lite bättre efter sju. Men jag får skylla mig själv, säger damen som behandlar oss, eftersom jag lusat ner mig kropp med kortison i så många år. Då tar det längre tid. Fast det tar jag inte åt mig av för jag har ju bara lyssnat på läkarna och vad de ansett varit bäst.

Jag har sänkt mina doser astmamediciner dock och det har gått bra. Svårt att förstå eftersom jag senast i höstas var så dålig i min astma att jag knappt kunde gå i trappor. Men jag antar att behandlingen är verksam. Det går inte att förklara på annat sätt. Helt vågar jag inte sätta ut medicinerna utan läkares råd och hjälp. En sådan ska jag träffa i nästa vecka. Antar att han kommer tycka att jag är helt vrickad.

Men mer om den fortsatta behandlingen nästa gång. Och glöm inte att hålla tummarna att de ska gilla min bok!!!