Livet är inte så jätteroligt just nu måste jag erkänna. Jag är trött hela tiden och orkar inte göra något annat än att jobba. De flesta dagarna så sover jag en timme när jag kommer hem från jobbet och sedan går jag upp och lagar mat. Sedan ligger jag på soffan eller i min säng och bara väntar på att klockan ska bli nio så att jag får sova.
Dessutom så har min dotter börjat få smärtattacker igen. Hon hade det för ca två år sedan vid flera tillfällen och det var då vi äntligen fick komma till smärtkliniken. På smärtkliniken fick hon förståelse för att hon hade det jobbigt. De förklarade att nerverna signalerade smärta fast hon inte borde ha ont. Sen fick hon gå till en psykolog som försökte lära henne att leva med smärtan. Det var det bästa vi hade hört efter besök hos 7-8 specialister som inte kunde hjälpa henne, så vi köpte det och försökte göra som de säger. Nu har smärtattackerna kommit tillbaka och det är riktigt jobbigt att se henne ha så ont att hon skakar. Hennes sorg över att må så här är nästan ännu värre att se.
Så för två veckor sedan bad jag till Gud och sa att nu får det vara nog. Jag orkar inte se henne plågas mer. Hon har snart haft ständig värk ifyra år. Jag bad honom också att hjälpa till och leda mig dit där hon kommer att få hjälp. Jag bad detta flera kvällar i rad.
På söndagen fick hon en smärtattack mitt under mötet. Efter mötet kom flera människor fram och ville ge tips och råd om folk som kunde hjälpa henne. Jag lyssnade med ett öra för förutom specialistläkare så har vi besökt ett antal alternativa behandlingar som inte har hjälpt någonting. Jag och min dotter är trötta på att läga tid och pengar som inte leder någonstans.
Söndagen efter kom en kvinna i kyrkan fram till oss med en broschyr om en terapi som skulle hjälpa dottern trodde hon. Hon berättade också en fantastisk berättelse om hur hon hade letts dit på ett märkligt sätt, som om det var meningen att det skulle ske, dörrar som borde varit låsta öppnades osv. Jag tog artigt lappen och lovade att kolla på hemsidan. Det gjorde jag inte.
På måndagen ringde kvinnan och sa att hon hade ordnat en tid till dottern redan tisdag morgon. men då hade dottern nationellt prov i skolan så hon kunde inte gå. Hon föreslog då att jag skulle gå istället, det skulle säkert vara bra för mig och min trötthet också. Jag tackade artigt nej och gick och lade mig för att sova.
På morgonen när jag var yrvaken kom en tanke till mig. Tänk om det här är bönesvaret som jag så gärna ville ha. Tänk om det här kommer att hjälpa min dotter. Det vore ju väldigt oartigt att tacka nej till hjälp man får, eller hur? Hastigt och lustigt bestämde jag mig för att gå dit själv och ta reda på vad detta var för någonting.
Sagt och gjort, jag åkte dit. Kvinnan berättade en hel del om behandlingen, hur den gick till och varför det hjälpte. Hon berättade om otaliga människor som hon hade hjälpt. Hon lovade att min dotter skulle bli smärtfri och glad. Hon lovade även att jag skulle bli pigg och orka jobba heltid igen. Det lät nästan för bra. Jag tvivlade men ändå hoppade jag på det, både för min dotters del och för min egen del. Jag är livrädd att det inte ska göra oss bättre men det känns som om det är värt ett försök. Jag har blivit ledd dit och som vi har det just nu så har vi inget liv. Inget roligt liv i alla fall.
fredag 12 februari 2010
söndag 31 januari 2010
Januari har varit seg...
Trött, trött, trött. Har inte kunnat utföra så mycket pga denna trötthet. Jag har inte fått något skrivet för först funkade inte armen och sedan var jag trött (jag vet att jag tjatar).
Jag blev dessutom less på alla förkylningar som kommer över mig med jämna mellanrum så jag gick till hälsokosten och killen i affären lurade på mig en hel del tabletter som skulle öka immunförsvaret. Dyrt blev det. Men eftersom förkylningarna har kommit med fyra veckors mellanrum så borde jag se resultat om en vecka. Ska det fungera eller inte? Har jag kastat bort pengarna?
Lite har jag ialla fall gjort. Jag har funderat lite mer på det där med att skriva lättlästa böcker. Jag tog mig en sväng på internet och såg vad jag kunde hitta där. Jag hittade ett bokförlag som bara ger ut lättlästa böcker för barn och ungdomar. Där hittade jag lite riktlinjer som man kan gå efter för att se om man skriver lättläst.
Jag lärde mig att det finns ett läsbarhetsindex som man kan kolla sina texter i. Det heter LIX. Helt enkelt kan man klistra in sin text där och sedan räknar den automatiskt ut vad för LIX boken man skrivit har. Jag plockade ut några bitar ur en av mina böcker och testade. Mitt LIX var mellan 15-31. Kanske inte så bra eftersom de endast ger ut böcker med LIX under 20.
Men jag förstod ganska snabbt vad för fel jag har i texterna. Jag använder för långa sammansatta ord. Men det är ju ganska lätt att ändra. Jag får dela upp orden eller ändra dem till enklare helt enkelt.
Men det är inte bara läsbarhetsindex de går på utan även på hur många personer som finns med i boken, hur många platser boken utspelar sig på osv. Det får inte vara några parallellhistorier t.ex. Jag känner väl att där har jag nog redan fattat en del. Skönt att man inte behöver ändra allt.
Som bonus på allt det här inbjöd de mig att skicka in mina böcker till dem för bedömning inför eventuell utgivning. Vi får se vad det blir av det.
Jag blev dessutom less på alla förkylningar som kommer över mig med jämna mellanrum så jag gick till hälsokosten och killen i affären lurade på mig en hel del tabletter som skulle öka immunförsvaret. Dyrt blev det. Men eftersom förkylningarna har kommit med fyra veckors mellanrum så borde jag se resultat om en vecka. Ska det fungera eller inte? Har jag kastat bort pengarna?
Lite har jag ialla fall gjort. Jag har funderat lite mer på det där med att skriva lättlästa böcker. Jag tog mig en sväng på internet och såg vad jag kunde hitta där. Jag hittade ett bokförlag som bara ger ut lättlästa böcker för barn och ungdomar. Där hittade jag lite riktlinjer som man kan gå efter för att se om man skriver lättläst.
Jag lärde mig att det finns ett läsbarhetsindex som man kan kolla sina texter i. Det heter LIX. Helt enkelt kan man klistra in sin text där och sedan räknar den automatiskt ut vad för LIX boken man skrivit har. Jag plockade ut några bitar ur en av mina böcker och testade. Mitt LIX var mellan 15-31. Kanske inte så bra eftersom de endast ger ut böcker med LIX under 20.
Men jag förstod ganska snabbt vad för fel jag har i texterna. Jag använder för långa sammansatta ord. Men det är ju ganska lätt att ändra. Jag får dela upp orden eller ändra dem till enklare helt enkelt.
Men det är inte bara läsbarhetsindex de går på utan även på hur många personer som finns med i boken, hur många platser boken utspelar sig på osv. Det får inte vara några parallellhistorier t.ex. Jag känner väl att där har jag nog redan fattat en del. Skönt att man inte behöver ändra allt.
Som bonus på allt det här inbjöd de mig att skicka in mina böcker till dem för bedömning inför eventuell utgivning. Vi får se vad det blir av det.
lördag 2 januari 2010
Nyår
Jag trodde faktiskt att jag skulle klara mig. Naivt va? Med både make och son förkylda så var det givet att jag också skulle bli förkyld. Första dagen på året också, och jag som lovat mig själv att jag inte ska vara lika mycket sjuk detta år som förra. Bra början va?
Men lite orkade jag göra i alla fall. Jag gick igenom alla mina papper i mitt sängbord. Helt otroligt mycket som får plats där. Då hittade jag min första bok som jag skrev för 9-10 år sedan - Clara och hästskojarna. Jag kunde ju inte låta bli att krypa upp i sängen och läsa den. Det tog en timme blankt. Sist jag läste den var för fyra år sedan. Då läste jag den för Angelina eftersom hon skulle fylla 12 år, tjejen i boken är nämligen 12 år. Jag måste säga att den är mycket bra, och spännande.
Min önskan har varit att skriva enkla böcker så att även de med läs- och skrivsvårigheter ska orka läsa och få in en läsglädje. Jag tycker själv att jag har en fallenhet för det enkla så att säga. Och med två barn med dyslexi så vet jag hur svårt det är att motivera dem till att läsa böcker. Ofta måste de läsa böcker som är menade för yngre barn eftersom det är det enda de orkar komma igenom i textmängd. Detta är självklart något som jag kommer att fortsätta med.
Men senaste halvåret har jag funderat mycket över att jag vill utveckla mitt skrivande lite. Att få skriva lite mer invecklat. Jag har flera gånger sagt att jag vill skriva som Stephenie Meyer gör. "Jasså, du vill skriva om vampyrer" har jag alltid fått som kommentar då. Men, nej. Det vill jag inte. Det är hennes skrivsätt jag vill åt, jag tycker om det sätt hon skriver på. Trots att förstå-sig-påare påstår att hon skriver som en kratta så tycker jag om det. Deras åsikter är inget att bry sig om, hon har sålt 65 miljoner böcker med sin kratt-stil!
Så nu har jag plockat fram "Om jag kunde drömma" igen och försöker få in lite av hennes känsla i mitt skrivande. Sedan övar jag på olika scenarion i mitt inre med min egen frontfigur i den tänkta boken om Laura, en snart 16-årig flicka och hennes äventyr. Önskar mig lycka till!
Sen har jag hunnit fundera lite på nyårslöften. De senaste fem åren har jag istället för de klassiska nyårslöftena skrivit ner saker som jag vill ska hända, saker jag ska sluta göra och saker som jag vill lära mig. Det är mycket effektivt vill jag lova. Efter ett halvår kollar jag igenom om jag är på rätt väg och efter ett år summerar jag det hela och skriver en ny för nästföljande år. Det allra mesta har då varit uppfyllt. Det är mer som mål än löften och därför lättare att uppfylla.
Men lite orkade jag göra i alla fall. Jag gick igenom alla mina papper i mitt sängbord. Helt otroligt mycket som får plats där. Då hittade jag min första bok som jag skrev för 9-10 år sedan - Clara och hästskojarna. Jag kunde ju inte låta bli att krypa upp i sängen och läsa den. Det tog en timme blankt. Sist jag läste den var för fyra år sedan. Då läste jag den för Angelina eftersom hon skulle fylla 12 år, tjejen i boken är nämligen 12 år. Jag måste säga att den är mycket bra, och spännande.
Min önskan har varit att skriva enkla böcker så att även de med läs- och skrivsvårigheter ska orka läsa och få in en läsglädje. Jag tycker själv att jag har en fallenhet för det enkla så att säga. Och med två barn med dyslexi så vet jag hur svårt det är att motivera dem till att läsa böcker. Ofta måste de läsa böcker som är menade för yngre barn eftersom det är det enda de orkar komma igenom i textmängd. Detta är självklart något som jag kommer att fortsätta med.
Men senaste halvåret har jag funderat mycket över att jag vill utveckla mitt skrivande lite. Att få skriva lite mer invecklat. Jag har flera gånger sagt att jag vill skriva som Stephenie Meyer gör. "Jasså, du vill skriva om vampyrer" har jag alltid fått som kommentar då. Men, nej. Det vill jag inte. Det är hennes skrivsätt jag vill åt, jag tycker om det sätt hon skriver på. Trots att förstå-sig-påare påstår att hon skriver som en kratta så tycker jag om det. Deras åsikter är inget att bry sig om, hon har sålt 65 miljoner böcker med sin kratt-stil!
Så nu har jag plockat fram "Om jag kunde drömma" igen och försöker få in lite av hennes känsla i mitt skrivande. Sedan övar jag på olika scenarion i mitt inre med min egen frontfigur i den tänkta boken om Laura, en snart 16-årig flicka och hennes äventyr. Önskar mig lycka till!
Sen har jag hunnit fundera lite på nyårslöften. De senaste fem åren har jag istället för de klassiska nyårslöftena skrivit ner saker som jag vill ska hända, saker jag ska sluta göra och saker som jag vill lära mig. Det är mycket effektivt vill jag lova. Efter ett halvår kollar jag igenom om jag är på rätt väg och efter ett år summerar jag det hela och skriver en ny för nästföljande år. Det allra mesta har då varit uppfyllt. Det är mer som mål än löften och därför lättare att uppfylla.
onsdag 30 december 2009
Julen avklarad
Julen gick bra. Det blev lite stressigt på slutet bara då jag med endast en arm inte kunde göra allt. Min man fick slita och gno som bara den. Men det gick bra, vi fick ge avkall på några av de saker vi brukar göra innan jul.
Julafton firade vi först med grötfrukost hos lillebror och deras familj. Det var väldigt trevligt. Deras minsta son 2 ½ år fick öppna julklappen från oss och han blev jätteglad. Han fick en polisbil med tillhörande garage men han behövde hjälp att öppna den. Ni vet, de flesta leksakerna är ju fastsatta ordentligt med tejp och tråd. Endast min dotter kunde utföra den uppgiften tyckte han (då han har 4 bröder är en tjej mycket spännande). Dottern öppnade så fort hon kunde medan brorsonen hoppade upp och ner av lycka. Garaget kunde dessutom tjuta och blinka vilket inte var så populärt hos min bror av blicken att döma.
Kvällen firade vi med missionärerna i vår församling, två pojkar i 20-årsåldern, samt en ensamstående kvinna som inte hade någon att vara med på julaftonen då hennes släkt bor i Finland. Självklart åt vi en massa mat och självklart tittade vi på Kalle Anka trots att det är så tråkigt att man nästan somnar. Missionärerna fick flest julklappar, de måste ha gjort något bra i år. Själv fick jag en fotoram som byter bilder, precis som jag önskat mig.
På juldagen fick vi ringa till vår son som är på mission i Wales. Det var så trevligt att få höra hans röst. Han hade inte glömt svenskan men han ville gärna gå över till engelska hela tiden, han har ju inte pratat svenska på 11 månader nu så det kanske inte är så konstigt att det känns normalt för honom. Han trivdes mycket bra och hade det bra berättade han. Tiden då vi pratade gick alldeles för fort.
I måndags var jag hos sjukgymnasten. Han sa att jag inte fick belasta armen på ytterligare 4 veckor. Trist, men det är väl bara att lyda så att det inte blir några besvär av det senare. Men jag fick börja sträcka och vrida på armen lite försiktigt så att den inte stelnar till. Men det gör ont vill jag lova, fast jag har redan blivit lite rörligare.
Nyårsafton blir inte så märkvärdig. Dottern är i Göteborg på undgomskonferens i kyrkan och sonen skulle också bort egentligen men är nu förkyld så han stannar nog hemma. Maken ska upp och jobba klockan fyra på nyårsdagen (ett extrajobb så att vi kan få lite pengar att spendera då vi åker till USA nästa sommar) så för hans del blir det inget vaka in det nya året direkt. Men det är tur att det finns TV så att jag har något att göra.
Gott Nytt År!
Julafton firade vi först med grötfrukost hos lillebror och deras familj. Det var väldigt trevligt. Deras minsta son 2 ½ år fick öppna julklappen från oss och han blev jätteglad. Han fick en polisbil med tillhörande garage men han behövde hjälp att öppna den. Ni vet, de flesta leksakerna är ju fastsatta ordentligt med tejp och tråd. Endast min dotter kunde utföra den uppgiften tyckte han (då han har 4 bröder är en tjej mycket spännande). Dottern öppnade så fort hon kunde medan brorsonen hoppade upp och ner av lycka. Garaget kunde dessutom tjuta och blinka vilket inte var så populärt hos min bror av blicken att döma.
Kvällen firade vi med missionärerna i vår församling, två pojkar i 20-årsåldern, samt en ensamstående kvinna som inte hade någon att vara med på julaftonen då hennes släkt bor i Finland. Självklart åt vi en massa mat och självklart tittade vi på Kalle Anka trots att det är så tråkigt att man nästan somnar. Missionärerna fick flest julklappar, de måste ha gjort något bra i år. Själv fick jag en fotoram som byter bilder, precis som jag önskat mig.
På juldagen fick vi ringa till vår son som är på mission i Wales. Det var så trevligt att få höra hans röst. Han hade inte glömt svenskan men han ville gärna gå över till engelska hela tiden, han har ju inte pratat svenska på 11 månader nu så det kanske inte är så konstigt att det känns normalt för honom. Han trivdes mycket bra och hade det bra berättade han. Tiden då vi pratade gick alldeles för fort.
I måndags var jag hos sjukgymnasten. Han sa att jag inte fick belasta armen på ytterligare 4 veckor. Trist, men det är väl bara att lyda så att det inte blir några besvär av det senare. Men jag fick börja sträcka och vrida på armen lite försiktigt så att den inte stelnar till. Men det gör ont vill jag lova, fast jag har redan blivit lite rörligare.
Nyårsafton blir inte så märkvärdig. Dottern är i Göteborg på undgomskonferens i kyrkan och sonen skulle också bort egentligen men är nu förkyld så han stannar nog hemma. Maken ska upp och jobba klockan fyra på nyårsdagen (ett extrajobb så att vi kan få lite pengar att spendera då vi åker till USA nästa sommar) så för hans del blir det inget vaka in det nya året direkt. Men det är tur att det finns TV så att jag har något att göra.
Gott Nytt År!
måndag 21 december 2009
Snart jul
Idag är jag med i Länstidningen. Artikeln var bra men fotona på mig var hemska. Det tyckte till och med min son. Fast dottern hävdade att de var bra. Hon är alltid så snäll. Och ändå sa jag till fotografen att hon inte skulle välja ett foto där jag såg knäpp ut, jag brukar nämligen ofta se knäpp ut på foton. Fast jag vet ju förstås inte hur de andra ser ut, de kanske var ännu värre ;)
Min dotter har verkligen varit en liten ängel de här dagarna när jag inte kunnat göra mycket själv med bara en arm. Hon hämtar saker, hjälper till och klär på mig, hänger tvätt osv. Jag är så glad att jag har henne! Bättre dotter kan man inte ha.
Läkningen med armen fortskrider. Nästa vecka ska jag till sjukgymnasten. Längtar verkligen efter att få skriva igen med två armar. Har haft mycket tid att fundera över nästa bok och det har gått bra. Det enda som jag hakat upp mig på är vart den ska utspela sig; i en svensk stad? i södertälje? eller en fantasistad? Fast det ger väl sig med tiden, det brukar det göra.
Det blir en spännande jul i år, jag kan ju inte hjälpa till mycket i köket. Fast maken är duktig så det finns ingen risk för att vi ska svälta. Men Jansson vägrar han att göra så jag ringde lillebror och grät en skvätt så nu ska han göra en till mig :) Vilken bra bror jag har.
Idag har jag även skickat iväg ett brev till äldsta sonen där vi önskar honom en god jul. Samt julbrevet från familjen som jag alltid skriver och även artikeln som jag var med i och ett efterfrågat recept på kanelbullar. Nu ska han väl ha lite trevligt att läsa.
God Jul på er alla!
Min dotter har verkligen varit en liten ängel de här dagarna när jag inte kunnat göra mycket själv med bara en arm. Hon hämtar saker, hjälper till och klär på mig, hänger tvätt osv. Jag är så glad att jag har henne! Bättre dotter kan man inte ha.
Läkningen med armen fortskrider. Nästa vecka ska jag till sjukgymnasten. Längtar verkligen efter att få skriva igen med två armar. Har haft mycket tid att fundera över nästa bok och det har gått bra. Det enda som jag hakat upp mig på är vart den ska utspela sig; i en svensk stad? i södertälje? eller en fantasistad? Fast det ger väl sig med tiden, det brukar det göra.
Det blir en spännande jul i år, jag kan ju inte hjälpa till mycket i köket. Fast maken är duktig så det finns ingen risk för att vi ska svälta. Men Jansson vägrar han att göra så jag ringde lillebror och grät en skvätt så nu ska han göra en till mig :) Vilken bra bror jag har.
Idag har jag även skickat iväg ett brev till äldsta sonen där vi önskar honom en god jul. Samt julbrevet från familjen som jag alltid skriver och även artikeln som jag var med i och ett efterfrågat recept på kanelbullar. Nu ska han väl ha lite trevligt att läsa.
God Jul på er alla!
måndag 14 december 2009
Ajajaj!
I helgen halkade jag på ett berg och ramlade. Jag landade rakt på min vänstra arm. Det gjorde så ont att jag mådde illa och jag kunde inte röra armen alls. Jag har aldrig tidigare brutit något ben men jag misstänkte direkt att så var fallet för så här ont har jag aldrig tidigare haft. Efter några timmar på akuten och en röntgen kunde de konstatera att jag hade rätt.
Allt detta eftersom jag fått för mig att gå ner en bit på berget för att ta ett bra foto. Men kameran, den räddade jag i fallet!
Så detta betyder att jag inte kan skriva något alls på min bok just nu, det tar alldeles för lång tid med pekfingervalsen. Men jag har kunnat göra lite reserch i helgen till boken i alla fall. Eftersom den handlar om konståkande små flickor har jag tagit reda på lite fakta om tävlingsklasser och programinnehåll osv. Man måste hålla sig uppdaterad för det ändrar sig från år till år.
Annars måste jag hålla mig lugn och armen högt eftersom den annars blir mycket svullen och öm. Dessutom så får jag ont i axel och nacke vid överansträngning. Jag antar att jag spänner mig.
Idag ska jag få besök av Länstidningen i Södertälje. De ska intervjua mig om julklappsprojektet som jag dragit igång till de hemlösa. Jätteläskigt, jag är jättenervös över det. Dessutom ska de fota mig och jag som inte tycker om att bli fotad. Innan dess måste jag tvätta håret och sminka mig, allt med en hand. Det kommer att ta tid!
Allt detta eftersom jag fått för mig att gå ner en bit på berget för att ta ett bra foto. Men kameran, den räddade jag i fallet!
Så detta betyder att jag inte kan skriva något alls på min bok just nu, det tar alldeles för lång tid med pekfingervalsen. Men jag har kunnat göra lite reserch i helgen till boken i alla fall. Eftersom den handlar om konståkande små flickor har jag tagit reda på lite fakta om tävlingsklasser och programinnehåll osv. Man måste hålla sig uppdaterad för det ändrar sig från år till år.
Annars måste jag hålla mig lugn och armen högt eftersom den annars blir mycket svullen och öm. Dessutom så får jag ont i axel och nacke vid överansträngning. Jag antar att jag spänner mig.
Idag ska jag få besök av Länstidningen i Södertälje. De ska intervjua mig om julklappsprojektet som jag dragit igång till de hemlösa. Jätteläskigt, jag är jättenervös över det. Dessutom ska de fota mig och jag som inte tycker om att bli fotad. Innan dess måste jag tvätta håret och sminka mig, allt med en hand. Det kommer att ta tid!
tisdag 3 november 2009
Dissad igen
Fick ett brev från bokförlaget dit jag skickat min senaste bok. "Den är trevligt skriven men tyvärr finns det ingen plats för din bok i vår utgivning..."
Trevlig!? Den boken skulle jag inte beskriva som "trevlig". Snarare mer spännande eller mystisk. Inte trevlig i alla fall.
Tycker ni er skönja lite besvikelse hos mig så är det nog rätt. Jag var besviken, i en hel dag. Sedan skickade jag in boken till nästa bokförlag. Det finns ingen tid att förspilla här. Jag hade redan gjort allt klart så att det bara var att posta boken till nästa förlag. När jag ändå var igång så funderade jag ut vilket nästa bokförlag som får chansen att läsa min bok.
Om två månader ungefär får jag reda på om detta bokförlag gillade boken. Det borde väl bli efter trettonhelgen kan jag tänka eftersom jag har svårt att tro att de skickar ut brev på nyårsafton. Under tiden har jag bestämt mig för att läsa en bok om hur man skriver böcker för barn. Jag har ju läst en hel del sådana böcker och även gått en skrivarkurs men de har vänt sig till mer skönlitterära verk till en vuxen publik.
Dessutom har jag bestämt mig för vilken bok jag ska skriva här näst. Det blev fortsättningen på boken med två kusiner som åker konståkning. Valet har och göra med vilket bokförlag som jag kommer att välja nästa gång (om jag nu blir dissad igen). De böckerna skulle passa så bra där.
Trevlig!? Den boken skulle jag inte beskriva som "trevlig". Snarare mer spännande eller mystisk. Inte trevlig i alla fall.
Tycker ni er skönja lite besvikelse hos mig så är det nog rätt. Jag var besviken, i en hel dag. Sedan skickade jag in boken till nästa bokförlag. Det finns ingen tid att förspilla här. Jag hade redan gjort allt klart så att det bara var att posta boken till nästa förlag. När jag ändå var igång så funderade jag ut vilket nästa bokförlag som får chansen att läsa min bok.
Om två månader ungefär får jag reda på om detta bokförlag gillade boken. Det borde väl bli efter trettonhelgen kan jag tänka eftersom jag har svårt att tro att de skickar ut brev på nyårsafton. Under tiden har jag bestämt mig för att läsa en bok om hur man skriver böcker för barn. Jag har ju läst en hel del sådana böcker och även gått en skrivarkurs men de har vänt sig till mer skönlitterära verk till en vuxen publik.
Dessutom har jag bestämt mig för vilken bok jag ska skriva här näst. Det blev fortsättningen på boken med två kusiner som åker konståkning. Valet har och göra med vilket bokförlag som jag kommer att välja nästa gång (om jag nu blir dissad igen). De böckerna skulle passa så bra där.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)