Veckans tema:

PGA HELTIDSSTUDIER KOMMER JAG INTE KUNNA PRESENTERA NYA MATRÄTTER SÅ OFTA SOM TIDIGARE

onsdag 30 december 2009

Julen avklarad

Julen gick bra. Det blev lite stressigt på slutet bara då jag med endast en arm inte kunde göra allt. Min man fick slita och gno som bara den. Men det gick bra, vi fick ge avkall på några av de saker vi brukar göra innan jul.

Julafton firade vi först med grötfrukost hos lillebror och deras familj. Det var väldigt trevligt. Deras minsta son 2 ½ år fick öppna julklappen från oss och han blev jätteglad. Han fick en polisbil med tillhörande garage men han behövde hjälp att öppna den. Ni vet, de flesta leksakerna är ju fastsatta ordentligt med tejp och tråd. Endast min dotter kunde utföra den uppgiften tyckte han (då han har 4 bröder är en tjej mycket spännande). Dottern öppnade så fort hon kunde medan brorsonen hoppade upp och ner av lycka. Garaget kunde dessutom tjuta och blinka vilket inte var så populärt hos min bror av blicken att döma.

Kvällen firade vi med missionärerna i vår församling, två pojkar i 20-årsåldern, samt en ensamstående kvinna som inte hade någon att vara med på julaftonen då hennes släkt bor i Finland. Självklart åt vi en massa mat och självklart tittade vi på Kalle Anka trots att det är så tråkigt att man nästan somnar. Missionärerna fick flest julklappar, de måste ha gjort något bra i år. Själv fick jag en fotoram som byter bilder, precis som jag önskat mig.

På juldagen fick vi ringa till vår son som är på mission i Wales. Det var så trevligt att få höra hans röst. Han hade inte glömt svenskan men han ville gärna gå över till engelska hela tiden, han har ju inte pratat svenska på 11 månader nu så det kanske inte är så konstigt att det känns normalt för honom. Han trivdes mycket bra och hade det bra berättade han. Tiden då vi pratade gick alldeles för fort.

I måndags var jag hos sjukgymnasten. Han sa att jag inte fick belasta armen på ytterligare 4 veckor. Trist, men det är väl bara att lyda så att det inte blir några besvär av det senare. Men jag fick börja sträcka och vrida på armen lite försiktigt så att den inte stelnar till. Men det gör ont vill jag lova, fast jag har redan blivit lite rörligare.

Nyårsafton blir inte så märkvärdig. Dottern är i Göteborg på undgomskonferens i kyrkan och sonen skulle också bort egentligen men är nu förkyld så han stannar nog hemma. Maken ska upp och jobba klockan fyra på nyårsdagen (ett extrajobb så att vi kan få lite pengar att spendera då vi åker till USA nästa sommar) så för hans del blir det inget vaka in det nya året direkt. Men det är tur att det finns TV så att jag har något att göra.

Gott Nytt År!

måndag 21 december 2009

Snart jul

Idag är jag med i Länstidningen. Artikeln var bra men fotona på mig var hemska. Det tyckte till och med min son. Fast dottern hävdade att de var bra. Hon är alltid så snäll. Och ändå sa jag till fotografen att hon inte skulle välja ett foto där jag såg knäpp ut, jag brukar nämligen ofta se knäpp ut på foton. Fast jag vet ju förstås inte hur de andra ser ut, de kanske var ännu värre ;)

Min dotter har verkligen varit en liten ängel de här dagarna när jag inte kunnat göra mycket själv med bara en arm. Hon hämtar saker, hjälper till och klär på mig, hänger tvätt osv. Jag är så glad att jag har henne! Bättre dotter kan man inte ha.

Läkningen med armen fortskrider. Nästa vecka ska jag till sjukgymnasten. Längtar verkligen efter att få skriva igen med två armar. Har haft mycket tid att fundera över nästa bok och det har gått bra. Det enda som jag hakat upp mig på är vart den ska utspela sig; i en svensk stad? i södertälje? eller en fantasistad? Fast det ger väl sig med tiden, det brukar det göra.

Det blir en spännande jul i år, jag kan ju inte hjälpa till mycket i köket. Fast maken är duktig så det finns ingen risk för att vi ska svälta. Men Jansson vägrar han att göra så jag ringde lillebror och grät en skvätt så nu ska han göra en till mig :) Vilken bra bror jag har.

Idag har jag även skickat iväg ett brev till äldsta sonen där vi önskar honom en god jul. Samt julbrevet från familjen som jag alltid skriver och även artikeln som jag var med i och ett efterfrågat recept på kanelbullar. Nu ska han väl ha lite trevligt att läsa.

God Jul på er alla!

måndag 14 december 2009

Ajajaj!

I helgen halkade jag på ett berg och ramlade. Jag landade rakt på min vänstra arm. Det gjorde så ont att jag mådde illa och jag kunde inte röra armen alls. Jag har aldrig tidigare brutit något ben men jag misstänkte direkt att så var fallet för så här ont har jag aldrig tidigare haft. Efter några timmar på akuten och en röntgen kunde de konstatera att jag hade rätt.

Allt detta eftersom jag fått för mig att gå ner en bit på berget för att ta ett bra foto. Men kameran, den räddade jag i fallet!

Så detta betyder att jag inte kan skriva något alls på min bok just nu, det tar alldeles för lång tid med pekfingervalsen. Men jag har kunnat göra lite reserch i helgen till boken i alla fall. Eftersom den handlar om konståkande små flickor har jag tagit reda på lite fakta om tävlingsklasser och programinnehåll osv. Man måste hålla sig uppdaterad för det ändrar sig från år till år.

Annars måste jag hålla mig lugn och armen högt eftersom den annars blir mycket svullen och öm. Dessutom så får jag ont i axel och nacke vid överansträngning. Jag antar att jag spänner mig.

Idag ska jag få besök av Länstidningen i Södertälje. De ska intervjua mig om julklappsprojektet som jag dragit igång till de hemlösa. Jätteläskigt, jag är jättenervös över det. Dessutom ska de fota mig och jag som inte tycker om att bli fotad. Innan dess måste jag tvätta håret och sminka mig, allt med en hand. Det kommer att ta tid!

tisdag 3 november 2009

Dissad igen

Fick ett brev från bokförlaget dit jag skickat min senaste bok. "Den är trevligt skriven men tyvärr finns det ingen plats för din bok i vår utgivning..."

Trevlig!? Den boken skulle jag inte beskriva som "trevlig". Snarare mer spännande eller mystisk. Inte trevlig i alla fall.

Tycker ni er skönja lite besvikelse hos mig så är det nog rätt. Jag var besviken, i en hel dag. Sedan skickade jag in boken till nästa bokförlag. Det finns ingen tid att förspilla här. Jag hade redan gjort allt klart så att det bara var att posta boken till nästa förlag. När jag ändå var igång så funderade jag ut vilket nästa bokförlag som får chansen att läsa min bok.

Om två månader ungefär får jag reda på om detta bokförlag gillade boken. Det borde väl bli efter trettonhelgen kan jag tänka eftersom jag har svårt att tro att de skickar ut brev på nyårsafton. Under tiden har jag bestämt mig för att läsa en bok om hur man skriver böcker för barn. Jag har ju läst en hel del sådana böcker och även gått en skrivarkurs men de har vänt sig till mer skönlitterära verk till en vuxen publik.

Dessutom har jag bestämt mig för vilken bok jag ska skriva här näst. Det blev fortsättningen på boken med två kusiner som åker konståkning. Valet har och göra med vilket bokförlag som jag kommer att välja nästa gång (om jag nu blir dissad igen). De böckerna skulle passa så bra där.

torsdag 29 oktober 2009

Ett härligt kaos?

Jag sitter och väntar på att min dotter ska göra sig i ordning så att vi kan åka. Idag ska hon få prova på akupunktur mot sin smärta. Vi har provat det mesta mot hennes smärta men inget har hjälpt. Får se om detta gör någon nytta. Hon är mer eller mindre livrädd just nu men jag tror att det kommer gå bra. Hon är inte rädd för smärta egentligen. Det kan man väl inte vara om man haft ont varje dag i 3½ år.

På skrivfronten är det lite rörigt just nu. Barnboken är klar och överlämnad till mannen och så långt är allt bra. Problemet är bara vad jag ska ta tag i nu. Det är rätt kaotiskt i mitt huvud, har hur många idéer som helst, frågan är bara hur jag reder ut kaoset.

Ska jag göra en fortsättning på boken som just nu ligger på bokförlaget? Om de inte vill ha den så vill de väl inte ha en fortsättning heller?
Ska jag göra en fortsättning på andra boken jag skrev? Den ville de inte ha på bokförlaget så då lär de verkligen inte vilja ha en fortsättning på. Men den vill jag verkligen skriva den ändå.
Eller ska jag skriva boken om ett mysterium på Gotland? Den kom jag på förra året då jag var där med familjen. Den är klar i huvudet så det skulle funka.
Eller ska jag skriva ytterligare en barnbok? Målet för årets semesterresa var ju reserch för den. Fast det är ju inte någon bra idé att lägga över ännu mer tecknarjobb på mannen då han inte ens börjat på den förra.
Eller ska jag ta fram den första boken jag skrev och redigera den? Till den har jag material till 2-3 böcket till. Det är den enda av böckerna som har någon likhet med min barndom/ungdom.

Tycker ni det låter rörigt? Det är ingenting mot vad det är, inne i mitt huvud. :P

lördag 24 oktober 2009

Opera

Jag har varit och sett operan Spader Dam av Tjajkovskij med min mamma.

Jag älskar opera och har gjort den en längre tid men det är på senare år som jag har haft tid och ekonomi för att kunna gå och uppleva detta live. Varför jag älskar opera är svårt att förklara. Kanske för att man upplever opera med så många sinnen. Man både lyssnar, tittar och känner opera. Jag kommer ofta på mig själv när jag är på opera att jag bara sitter med ett stort leende på läpparna och njuter.

Spader Dam är en av de bästa operor jag har sätt måste jag säga. Ofta består berättelsen i operor om intriger, kärlek, förvecklingar och mord. Så även i detta fall. Spader Dam var en kvinna som hade hemligheten i hur man vinner i kortspel. En olyckligt kär man ville ha hemligheten så att han blev rik och kunde rymma med sin älskade. Kvinnan han älskade missförstod det hela och allt slutade med ond bråd död...

Min favorit-baryton var med - Marcus Jupither. Det som var lite synd i den här operan var att han inte riktigt fick någon egen hel sololåt för jag älskar verkligen hans röst och den klang han har i den. Men det som var roligt var att hans roll var en rolig man och han var riktigt bra i den rollen. Jag skrattade gott när han stod på ett bord och sjöng med bar överkropp och gungade med sin stora mage. Han bjöd verkligen på sig själv.

Huvudrollen som den olyckligt förälskade Herman spelades av Aleksandrs Antonenko. En ny bekanskap för mig men jag blev glatt överraskad. Han sjöng otroligt bra (tenor) men han var även mycket uttrycksfull och gav allt för sin roll. Han är absolut en ny favorit för mig. Lisa, målet för hans kärlek spelades av Inessa Galante. Mycket duktig även hon.

Nästa gång vi går på operan är det balett som gäller. Nötknäpparen.

måndag 19 oktober 2009

Helgen

I helgen har jag inte fått något skrivet. På fredagen hade jag ingen lust (även solen har sina fläckar, hehe) och på lördagen åkte vi till Borås för att fira en väninnan som just fyllt 40 år och då hade jag inte tid.

Annars så är jag klar med hela barnboksberättelsen. Det är några dialoger som jag inte är riktigt nöjd med så de måste jag klura på. Det som låter bra i huvudet blir inte alltid lika bra i verkligheten. Fast oftast blir det så tack och lov. Nu ska jag med varm hand lämna över den till min man så att han kan börja illustrera boken. Ska verkligen bli spännande att se hur han tolkar det hela. Kan tänka mig att han inte får riktigt fria händer, men lite. Vill nog gärna vara med och tycka en hel del.

Annars så är det ganska tråkigt att att redigera böcker jag skrivit tycker jag. Det är riktigt rolig att skriva dem men att sedan gå igenom dem gång på gång för att ändra och hitta fel osv är riktigt tråkigt. Måste ha riktigt bra pli på mig själv där. Sen blir man ju aldrig riktigt nöjd heller, skulle kunna ändra i oändlighet, men någon gång måste man säga stopp, nu blir det inte bättre.

Problemet är väl lite också att den nya boken som poppat upp i mitt huvud gör sig påmind varje dag och vill forma till sig. Jag är riktigt sugen på att sätta mig och skriva den. Men det är inte dags ännu. Mina berättelser är som dessertostar, de måste lagra till sig för att bli riktig bra. Så just nu mognar den för varje dag. Kanske till våren är det dags för den att rinna ur mig.

Satt förresten och surfade i lördags morse när jag väntade på att mannen skulle bli klar (det sägs att män får vänta på kvinnor hela tiden men i vår familj är det tvärt om) då råkade jag hitta en intressant blogg. Det är min sons (som är på mission) missionspresident som bloggar. Jag läste och tittade på bilderna och hittade faktiskt min förstfödde på några foton. Jag har lagt till den på mina favoriter här på min blogg, gå gärna in och titta. Min son tillhör Cardiff-distriktet just nu.