Trött, trött, trött. Har inte kunnat utföra så mycket pga denna trötthet. Jag har inte fått något skrivet för först funkade inte armen och sedan var jag trött (jag vet att jag tjatar).
Jag blev dessutom less på alla förkylningar som kommer över mig med jämna mellanrum så jag gick till hälsokosten och killen i affären lurade på mig en hel del tabletter som skulle öka immunförsvaret. Dyrt blev det. Men eftersom förkylningarna har kommit med fyra veckors mellanrum så borde jag se resultat om en vecka. Ska det fungera eller inte? Har jag kastat bort pengarna?
Lite har jag ialla fall gjort. Jag har funderat lite mer på det där med att skriva lättlästa böcker. Jag tog mig en sväng på internet och såg vad jag kunde hitta där. Jag hittade ett bokförlag som bara ger ut lättlästa böcker för barn och ungdomar. Där hittade jag lite riktlinjer som man kan gå efter för att se om man skriver lättläst.
Jag lärde mig att det finns ett läsbarhetsindex som man kan kolla sina texter i. Det heter LIX. Helt enkelt kan man klistra in sin text där och sedan räknar den automatiskt ut vad för LIX boken man skrivit har. Jag plockade ut några bitar ur en av mina böcker och testade. Mitt LIX var mellan 15-31. Kanske inte så bra eftersom de endast ger ut böcker med LIX under 20.
Men jag förstod ganska snabbt vad för fel jag har i texterna. Jag använder för långa sammansatta ord. Men det är ju ganska lätt att ändra. Jag får dela upp orden eller ändra dem till enklare helt enkelt.
Men det är inte bara läsbarhetsindex de går på utan även på hur många personer som finns med i boken, hur många platser boken utspelar sig på osv. Det får inte vara några parallellhistorier t.ex. Jag känner väl att där har jag nog redan fattat en del. Skönt att man inte behöver ändra allt.
Som bonus på allt det här inbjöd de mig att skicka in mina böcker till dem för bedömning inför eventuell utgivning. Vi får se vad det blir av det.
söndag 31 januari 2010
lördag 2 januari 2010
Nyår
Jag trodde faktiskt att jag skulle klara mig. Naivt va? Med både make och son förkylda så var det givet att jag också skulle bli förkyld. Första dagen på året också, och jag som lovat mig själv att jag inte ska vara lika mycket sjuk detta år som förra. Bra början va?
Men lite orkade jag göra i alla fall. Jag gick igenom alla mina papper i mitt sängbord. Helt otroligt mycket som får plats där. Då hittade jag min första bok som jag skrev för 9-10 år sedan - Clara och hästskojarna. Jag kunde ju inte låta bli att krypa upp i sängen och läsa den. Det tog en timme blankt. Sist jag läste den var för fyra år sedan. Då läste jag den för Angelina eftersom hon skulle fylla 12 år, tjejen i boken är nämligen 12 år. Jag måste säga att den är mycket bra, och spännande.
Min önskan har varit att skriva enkla böcker så att även de med läs- och skrivsvårigheter ska orka läsa och få in en läsglädje. Jag tycker själv att jag har en fallenhet för det enkla så att säga. Och med två barn med dyslexi så vet jag hur svårt det är att motivera dem till att läsa böcker. Ofta måste de läsa böcker som är menade för yngre barn eftersom det är det enda de orkar komma igenom i textmängd. Detta är självklart något som jag kommer att fortsätta med.
Men senaste halvåret har jag funderat mycket över att jag vill utveckla mitt skrivande lite. Att få skriva lite mer invecklat. Jag har flera gånger sagt att jag vill skriva som Stephenie Meyer gör. "Jasså, du vill skriva om vampyrer" har jag alltid fått som kommentar då. Men, nej. Det vill jag inte. Det är hennes skrivsätt jag vill åt, jag tycker om det sätt hon skriver på. Trots att förstå-sig-påare påstår att hon skriver som en kratta så tycker jag om det. Deras åsikter är inget att bry sig om, hon har sålt 65 miljoner böcker med sin kratt-stil!
Så nu har jag plockat fram "Om jag kunde drömma" igen och försöker få in lite av hennes känsla i mitt skrivande. Sedan övar jag på olika scenarion i mitt inre med min egen frontfigur i den tänkta boken om Laura, en snart 16-årig flicka och hennes äventyr. Önskar mig lycka till!
Sen har jag hunnit fundera lite på nyårslöften. De senaste fem åren har jag istället för de klassiska nyårslöftena skrivit ner saker som jag vill ska hända, saker jag ska sluta göra och saker som jag vill lära mig. Det är mycket effektivt vill jag lova. Efter ett halvår kollar jag igenom om jag är på rätt väg och efter ett år summerar jag det hela och skriver en ny för nästföljande år. Det allra mesta har då varit uppfyllt. Det är mer som mål än löften och därför lättare att uppfylla.
Men lite orkade jag göra i alla fall. Jag gick igenom alla mina papper i mitt sängbord. Helt otroligt mycket som får plats där. Då hittade jag min första bok som jag skrev för 9-10 år sedan - Clara och hästskojarna. Jag kunde ju inte låta bli att krypa upp i sängen och läsa den. Det tog en timme blankt. Sist jag läste den var för fyra år sedan. Då läste jag den för Angelina eftersom hon skulle fylla 12 år, tjejen i boken är nämligen 12 år. Jag måste säga att den är mycket bra, och spännande.
Min önskan har varit att skriva enkla böcker så att även de med läs- och skrivsvårigheter ska orka läsa och få in en läsglädje. Jag tycker själv att jag har en fallenhet för det enkla så att säga. Och med två barn med dyslexi så vet jag hur svårt det är att motivera dem till att läsa böcker. Ofta måste de läsa böcker som är menade för yngre barn eftersom det är det enda de orkar komma igenom i textmängd. Detta är självklart något som jag kommer att fortsätta med.
Men senaste halvåret har jag funderat mycket över att jag vill utveckla mitt skrivande lite. Att få skriva lite mer invecklat. Jag har flera gånger sagt att jag vill skriva som Stephenie Meyer gör. "Jasså, du vill skriva om vampyrer" har jag alltid fått som kommentar då. Men, nej. Det vill jag inte. Det är hennes skrivsätt jag vill åt, jag tycker om det sätt hon skriver på. Trots att förstå-sig-påare påstår att hon skriver som en kratta så tycker jag om det. Deras åsikter är inget att bry sig om, hon har sålt 65 miljoner böcker med sin kratt-stil!
Så nu har jag plockat fram "Om jag kunde drömma" igen och försöker få in lite av hennes känsla i mitt skrivande. Sedan övar jag på olika scenarion i mitt inre med min egen frontfigur i den tänkta boken om Laura, en snart 16-årig flicka och hennes äventyr. Önskar mig lycka till!
Sen har jag hunnit fundera lite på nyårslöften. De senaste fem åren har jag istället för de klassiska nyårslöftena skrivit ner saker som jag vill ska hända, saker jag ska sluta göra och saker som jag vill lära mig. Det är mycket effektivt vill jag lova. Efter ett halvår kollar jag igenom om jag är på rätt väg och efter ett år summerar jag det hela och skriver en ny för nästföljande år. Det allra mesta har då varit uppfyllt. Det är mer som mål än löften och därför lättare att uppfylla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)